kvällen före inspelning

tankarna virvlar runt och förbi varandra och hittar inte riktigt någon fast ankarpunkt. oron sprider sig över de olika möjligheterna till gestaltning, och jag ifrågasätter starkt om jag vet vad det är jag vill och vad jag sysslar med. om att jag kanske kommer svika människor som jag litar på och vars hjälp jag har bett om. om det jag vill berätta egentligen är så intressant. om jag berättar alldeles för mycket. om jag vet någonting överhuvudtaget om det som jag tror är viktigt. och som vanligt känner jag mig hopplöst oförberedd. ju mer jag tänker på det, desto mindre känner jag mig. desto mer specifik jag försöker vara, desto mer fragmentarisk blir jag.

en stor del av min oro grundar sig i det som har gjort att jag uppmärksammats för det senaste året: det som kommit att bli något av mitt signum, med en-tagningsfilmer. i det stora hela har jag bara gjort två sådana filmer, i en samling av ca. 20 produktioner - men icke desto mindre är det de som givit mig mest framgång. detta, i kombination med att jag inte regisserat en "traditionell" dramaproduktion med konventionellt bildberättande och med faktiska klipp på över ett år, gör att jag känner mig lite ringrostig. det finns så mycket som kan gå riktigt, riktigt fel.

imorgon får vi reda på var jag står i förhållande till min självbild.