pressmeddelande: "SUPER HJÄLTEN"

SKÅNSK SUPERHJÄLTEFILM SPELAS IN I YSTAD

PRESSMEDDELANDE, Ystad 2009-07-06

Regissören och manusförfattaren Csaba Bene Perlenberg, internationellt prisbelönad och uppmärksammad för sina kortfilmer "Väsenpumpen", "87" och "Strå" spelar in sin nya kortfilm "Super Hjälten" i Ystad mellan 10-15 juli. Filmen produceras av Ystadproducenten Sofie Palage och det Malmö-baserade bolaget Good World. Projektet samproduceras med Film i Skåne och med stöd av filminkubatorn BoostHbg i samarbete med Sensus Studieförbund. Dessutom stöds produktionen av filmuthyrningsfirman Dagsljus Filmequipment AB och det danska filmproduktionsbolaget Uitch Iscratch samt privata finansiärer. Helene Granqvist vid Good World är exekutiv producent.

Brittiska filmfotografen Chris Maris, som varit huvudfotograf på långfilmerna "Frostbiten", kommande irländska skräckfilmen "Wake Wood" och nu senast ryska actionfilmen "Newsmakers", ansluter även som Director of Photography.

Filmen handlar om 8-åriga Sonja (spelad av nykomlingen Ida Jonson) som tror att hennes alkoholiserade och allmänt struliga pappa Richard i själva verket är en superhjälte.

I huvudrollen ses skådespelaren Mattias Malmgren, hyllad för sin insats i Csabas senaste film "Strå". Filmen nominerades till Startsladden-priset vid Göteborg International Film Festival tidigare i år. Med i ”Super Hjälten” är även veteranskådespelaren Anders Granström och stjärnskottet Nina Zanjani. Granström var med i Csabas film ”Väsenpumpen”, visad i SVT i september 2008 samt klassiska ”Sven Klangs Kvintett”. Zanjani spelar för närvarande polisasipiranten Isabelle i de tretton nya Wallander-filmerna som just nu spelas in i Ystad. Hon spelade även Yasmin i Helena Bergströms debutlångfilm "Se upp för dårarna".

Skådespelerskan Niki Nordenskjöld från Stockholm spelar mamman till den lilla flickan.


Detta är Good Worlds andra film i Ystadsregionen; för en månad sedan spelades Jenifer Malmqvists "Happy birthday" in på Österlen.

Det är min förhoppning att detta bara är en början på en blomstrande kortfilmsproduktion i Ystad och Csabas närvaro här, säger producenten Sofie Palage.

I vår kultur fungerar superhjältar på samma vis som asagudarna eller de grekiska gudarna en gång gjorde. Det var betryggande med övermänniskor som även hade vanliga problem, i min film använder jag mig av superhjälteformatet som en omskrivning för föräldraskap - alla barn ser sina föräldrar som övermänniskor - som sina egna superhjältar, säger regissören Csaba Bene Perlenberg.

En separat inbjudan skickas inom kort angående presskonferens och inspelningsbesök.

För mer information, var vänliga kontakta
Sofie Palage, Producent
Super Hjälten / Good World
sofie@good.se
0739 - 88 44 99

morgontanke

MARIAKYRKAN klämtar morgon och kaffekokaren spottar fränt medan morgonsolen skiner in genom fönstret och glaserar hela min laptopskärm med reflektionen av mig själv. ibland är det viktigt att våga se sig själv på ett sådant där oförberett vis. INGMAR BERGMAN sa det bäst då han pratade om att hålla upp en spegel gentemot människorna. ibland kan det vara nog så jobbigt att hålla upp en spegel gentemot sig själv.

7 dagar kvar...

det har varit ett par väldigt ansträngande dagar. själv har jag åkt fram och tillbaka mellan MALMÖ och YSTAD i full skytteltrafik genom SKÅNETRAFIKENS omsorg; möten och samtal i YSTAD, rep och annat i MALMÖ. onsdag och torsdag var väldigt tuffa dagar - det fanns stunder då jag helt enkelt ville ge upp. men bit för bit... sak för sak... lösning för lösning... så har jag SOFIE PALAGE, min producent och jag, naglat fast post-it lapp efter post-it lapp på den stora väggkalendern; namn efter namn har strykits från våra listor och vi har kunnat skala av alla "det går inte"-tankar.

och nu sitter jag här, redo för sängen, men inte särskilt sugen på att somna. jag vill göra så mycket, men kan inte riktigt se tydligt kring vad det är som måste åstadkommas. nu... sömn.

pre-prod inleds

morgontåg till YSTAD. idag påbörjas förproduktionen på allvar. och ikväll hålls den första riktiga repetitionen. full speed ahead, yes please.

idag och imorgon

klockan börjar närma sig nio på kvällen här på GOOD WORLD. jag och JOHAN är de enda som är kvar. försöker reda ordning i alla de tusen och åter tusen frågetecken som finns kring min produktion. imorgon är det tisdag, och dagen efter det är det onsdag. och så kommer det att fortsätta i en rasande fart hela vägen fram till fredag i nästa vecka då vi går i inspelning. jag och SOFIE kommer få designa och ro i hamn en inspelning som från början skulle ha haft tio förproduktionsdagar till. men jag vägrar klaga. herre SJÖSTRÖM, jag har ju sagt upp mig från mitt arbete för att kunna göra den här produktionen. vi ska ro den i land. därmed basta.

imorgon är det träff med ett kommunalråd i YSTAD, sedan VFX-möte i MALMÖ kring 12 och sedan tillbaka till YSTAD för DoP-möte vid 15. sedan troligen något slags möte i MALMÖ igen på kvällen, dock osäkert om vad eller varför. det är roligt med möten...

mot wallanderland

det vikarierande PÅGATÅGET susar förbi pittoreska fält och bedårande gårdar och en grönska som passerar i periferin medan min blick stirrar mot skärmen. jag åker genom ett av de vackraste landskapen på planeten men har inte tid att lägga märke till det. återigen försjunker jag i en annan värld. manuset revideras och klinkas med. min tystnad på bloggen beror på en händelseutveckling med min nästa film som går med rasande fart - min tanke är att börja skriva mer ingående om processen inom kort. inte minst på grund av mitt analkande behov av rensning i tankekanalerna. YSTAD nästa.

hemma igen

åter i MALMÖ. hemma. på något vis. av någon anledning. de senaste dagarnas intryck och möjligheter ska få sjunka in några dagar. bearbetas. värderas. processas. men jisses vad jag längtar tillbaka.

we´ll always have grimstad...

det kändes på något sätt bättre att inte vinna i år heller, jämfört med förra året. antagligen för att jag tycker att det här årets vinnare i den internationella kortfilmssektionen verkligen förtjänade att vinna; det var en av tre filmer som jag hoppades på. förutom "NEXT FLOOR" och "THE GROUND BENEATH" så var det SAM TAYLOR-WOODS "LOVE YOU MORE" (som jag skrev om här) som tog hem spelet. välförtjänt!

för närvarande slussas alla festivaldeltagarna till STRAND HOTELL för avslutningsfesten. själv sitter jag på hotellrummet och skriver på manuset till filmen som ska spelas in om fyra veckor. ingen rast och ro för de som inte vinner. nästa år. ja, då jävlar...

dessutom ett stort grattis till JOHAN PALMGREN och ÅSA BLANCK som vann hedersomnämnande för sin fantastiska film "ANDERS OCH HARRI", som jag skrev om här för någon dag sedan.

sammanfattningsvis, så vill jag bara ge er ett tydligt exempel om varför jag älskar den NORSKA KORTFILMFESTIVALEN I GRIMSTAD: den årliga festivalbåtturen med M/S BIBBEN är en tydlig representant för den unika stämning som världens bästa kortfilmsfestival har:

hilarious trailer for michael moores new film

pokaler & pengar

om fyra timmar hålls prisceremonin för de norska och internationella kortfilmerna samt de norska långfilmsdokumentärerna. då vet vi vilka filmer som kammat hem pokalerna och pengarna. vanligtvis är jag nervös inför sådana tillställningar. och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ville att "STRÅ" skulle vinna ikväll. det vill jag. pengarna skulle sitta fint för att kunna ta mig igenom ytterligare ett par månader av kreativt skapande och ge mig en lugnare monetär situation. men jag tror inte att vi kommer vinna - och det känns faktiskt helt okej. jag är lugn med det. här finns ett par filmer som verkligen imponerat på mig, och jag hoppas att några av dem vinner.

min vistelse här har varit precis så himmelsk som jag ville att den skulle vara. vinden genom löven i träden utanför fönstret här på hotellets tredje våning är en underbar ljudfond. men avstånd ger perspektiv; lugn skapar hunger. trots detta vill jag ogärna åka härifrån.

ID6: rabih mroue trollbinder varje bildruta

i förrgår såg jag även dokumentärfilmen "JE VOIX VOIR" ("I WANT TO SEE") av JOANA HADJITHOMAS och K. JOREIGE, från 2006. filmen följer den franska skådespelarikonen CATHERINE DENEUVE och den sympatiska libanesiske skådespelaren RABIH MROUE som tillsammans beger sig ut på en road trip till södra LIBANON ett par månader efter ISRAELS bombardemang av HEZBOLLAH-läger längs med LIBANONS gränstrakter och även BEIRUT. det är DENEUVE som föreslagit resan då hon under ett par dagar besöker den libanesiska huvudstaden för första gången för att vara med på en välgörenhetsgala. denna gemensamma resan mellan två främlingar, som dock delar en yrkesmässig förståelse för varandra, visar sig bli en meditativ och, mitt i det uppenbara infrastrukturella och mänskliga lidande som bombardemanget orsakat, även bitvis humoristisk och charmerande film. långa tagningar ackompanjerade av libanesiska punkikonerna SCRAMBLED EGGS letar sig in under känslospröten på en på samma vis som MICHAEL MANNs sinne för musiksättning alltid lyckas göra. här skapar de dock en suggestiv, house-electronica vars ljudmatta är i stil med MASSIVE ATTACKs mörkaste sidor.


MROUE har en sensibilitet som trollbinder en under varje bildruta samtidigt som det är fascinerande att se DENEUVEs uppenbara rädsla men övertygelse om att det är viktigt för henne att slutgöra resan. hennes återkommande kamp med MROUE om att använda säkerhetsbälte blir till en absurd och fin liten illustration av en västerlännings skygglappar; som om användandet av säkerhetsbälte genom det sönderbombade stadslandskapet och den ödeslagda landsbygden skulle läka några arkitektoniska sår; en desperat trygghetsmarkör.

finast är den avslutande scenen i PARIS, då DENEUVE är åter i sin franska galamiljö och upptäcker MROUE. halvbilderna på deras mötande blick och deras gemensamma reaktioner är poetiska; hennes tacksamhet och klandrande gentemot MROUE av vad han visat henne; hans tacksamhet för möjligheten, men även ursäktande för vad han visat henne. poetry in digital motion.

IK3 - lögner, slavar, ballader och anders och harri och ett strå av inspiration

idag var det så dags för det tredje blocket i den internationella programsektionen för kortfilmer, IK3. festivalen har i år visat extra mycket uppskattning gentemot svensk kortfilm genom att programsätta dem/oss i ett enda block. det ger en unik chans för kontrastering och nutidspositionering av den svenska kortfilmen. för mig är det dessutom otroligt hedrande att befinna mig i samma rum med så många starka, fina och internationellt sett väldigt framgångdsrika svenska kortfilmer. att bli kallad deras namne ger mig styrka och energi på ett sätt som förstärks av att vara ifrån SVERIGE.

jävsituationen åsido, så måste jag säga att IK3 är det sammanhängande starkaste blocket jag hittills sett här. vi rivstartar med ÅSA BLANCK och JOHAN PALMGRENs underbart medmänskliga, varma och vackra dokumentärfilmen "ANDERS OCH HARRI", och hade festivalen huserat ett PUBLIKENS PRIS så hade filmen tagit hem det med en landslide. BLANCK och PALMGREN (som med sina dokumentärfilmer etablerat sig som värdiga arvtagare till svenska dokumentärfilmsnestorn STEFAN JARL) visar med att önskvärd tydlighet att less is more (och har vissa gemensamma humoristiska nämnare med norska "BRÖDER"). historien om två mentalt handikappade killar som tillsammans ger sig ut på mycket mer än en dagsutflykt påminner om hur stor en enkel vänskap kan vara.



"SLAVAR" av HANNA HEILBORN och DAVID ARONOWITSCH har många gemensamma beröringspunkter med JONAS ODELLs "LÖGNER". båda filmerna har krönt stora framgångar på den internationella festivalscenen, och det är lätt att förstå varför. de tänjer på gränserna för genrefrågan och lyckas samtidigt etablera sin helt egen subgenre inom dokumentärfilmen såväl som animationen. dessa animerade dokumentärer bygger på ljudinspelningar; den förstnämnda intervjuar före detta barnslavar medan den andra bringar till liv ett par mer eller mindre vanliga människors duster med lögnen som livsfenomén. det är två väldigt starka filmer som med sin fantastiska visualitet visar att kortfilmen är ett fantastisk medium för experiment och nyskapande formgivning.



ALEXANDER ONOFRI´s "BALLADEN OM MARIE NORD OCH HENNES KLIENTER" visades också. det var intressant att höra, i panelintervjun som han, JOHAN PALMGREN och jag själv deltog i efter visningen, hur även han själv tyckte att 28,5-formatet (den svenska novellfilmen) var ett dramaturgiskt problem. jag kan inte göra så mycket mer än att hålla med honom. jag har sedan tidigare skrivit om det här.

blocket avslutades med min egen film "STRÅ". att åter se MATTIAS MALMGREN och IDA GYLLENSTEN på den stora duken kändes väldigt fint, och visningen i sig kändes mycket trevligare än den i GÖTEBORG för ett halvår sedan - antagligen för att mitt ego var alldeles för intrasslat i drömmen om de 902 000 kronorna i STARTSLADDEN-potten som jag aldrig fick och därmed aldrig förlorade...

(i en liten sidonotering kan det även noteras att den svenska dokumentärfilmaren och radiojournalisten RICHARD DINTER är den svenska filmaren som nämnts flest gånger i eftertexter här på den norska kortfilmsfestivalen. han skötte en del av de faktiska intervjuerna som ODELL tagit åt sig en stor del av äran för i filmen "LÖGNER" (och får alltså credit som intervjuare i eftertexterna till den filmen), och nämns också under "tack till" i eftertexterna till min egen film "STRÅ". ibland handlar det mer om människorna som gör grundarbetet och stöttar moraliskt än de som faktiskt knyter ihop säcken. regissörer är inget mer än förvaltare av andra människors hårda arbete.)

?

dessutom visas svenska filmen "RALLYBRUDAR" på CANAL+ FIRST och jag undrar varför.

the mothman in my hotel room

medan jag återhämtar mig lite på hotellrummet och sköter mailkorrespondens och klinkar lite på kortfilmsmanuset och sköter om bloggen, så strötittar jag lite på "THE MOTHMAN" med RICHARD GERE som visas på en norsk TV-kanal. jag har fortfarande inte sett filmen i sin helhet en enda gång, men har sett hela filmen minst tre gånger om vid det här laget, och jag blir lika illa till mods varje gång. filmen har en stämning och ett förebådande som jag har svårt att värja mig mot. ståtliga GERE och formidabla LAURA LINNEY förhöjer den övernaturliga historian till stämingspoesi av den mest skräckinjagande varianten. samtidigt har jag svårt att sluta titta...

IK2 - hernandez & taylor-woods makes lasting impressions

IK2 (igår) visade sig bli en blandad upplevelse. första halvan imponerade och övertygade mest. RENE HERNANDEZ "THE GROUND BENEATH" (AUSTRALIEN, 2008, 20min) var som taget från en långfilm. cinematografin och skådespeleriet var top notch. inte minst unga skådespelaren RAHEL ABDULRAHMAN stal samtliga scener han var med i, som den utvecklingsstörde grannpojken som kastar sten som ömhetsbetygelse. huvudrollsinnehavaren TOM GREEN (bilden) är dessutom en leading man in the making.

SAM TAYLOR-WOODs erotiska musikdrama "LOVE YOU MORE" (London anno 1978) uppvisade en ömhet och delikat berättarteknik som borrar ner sig djupt i känslokanalerna. filmen har dessutom en sexscen som balanserar på gränsen mellan "too much" och "all too well", men som med millimeter tillgodo lyckas rädda sig. även här imponerar unga skådespelare, och ANDREA RISEBOROUGH är en allt igenom genomlysande talang. FIRST SHOWING NET har en bra artikel om filmen som kan läsas här.

de övriga filmerna var mer av det icke-narrativa slaget. 19-minuter långa (med betoning på långa) "AH, LIBERTY" var aningen för långsam efter två sådana kraftverk till filmer medan 5minuter "IN TRANSIT" var ett stämningsfullt tidsdokument från AFGHANISTAN. näst sista filmen "MY RABBIT HOPPY" visade sig dock väcka hela publiken till liv med sin absurda hemmavideoestetik och med en handling som är totalt bananas. but oh how I love it! avslutande "TIERRA Y PAN" var så även den en lågmäld, introspektiv, poetisk tillståndsfilm.

visningen gick bra

visningen av "STRÅ" för någon timme sedan gick väldigt, väldigt bra. jag kunde inte sitta still, så jag stod längst uppe och vankade av och an bakom raderna, under projektorstrålen. .//. efteråt var det Q&A på torget utanför, och det materialet kommer upp på nätet inom kort. .//. jag ligger lite efter med mina uppdateringar; både IK2 och IK3 samt ID6 kommer upp senare ikväll. .//. men nu; båttur med S/S BIBBEN om en halvtimme.

dear dole, my home adress is...

while in NORWAY, I´m reached by the news that my fellow directing colleague FREDRIK GERTTEN (we both work and live in MALMÖ, SWEDEN) and his upcoming documentary feature film "BANANAS*", chronicling the international conglomerate DOLE, has been pulled from the competition slate at the LOS ANGELES INTERNATIONAL FILM FESTIVAL, where the film will have its world premiere. this is due to DOLEs threats with legal actions against the festival. however, the festival will still show the film, and will also organize a panel discussion about the contents of the film after the screening.

in a column today in southern SWEDENs biggest morning newspaper, SYDSVENSKA DAGBLADE, journalist PATRIK SVENSSON writes that different bloggers, reporters and other people who have written about DOLE and also about "BANANAS*", have received threatening letters from a PR-consultant firm.

to clarify my position on this, I hereby state my mail adress:

CSABA BENE PERLENBERG (2nd floor)
ÖSTERGATAN 65
261 34 LANDSKRONA, SWEDEN

please use the prefix "MR." when writing.

norskt, ryskt, danskt, amerikanskt - och så dolphskt

eftersom det är filmfestival så kunde jag givetvis inte motstå frestelsen att köpa 10 begagnade norska hyrfilmer för 250 (norska) kronor från den lokala videobutiken (de facto vid foten av trappan till festivalen). och eftersom jag ville passa på att finna lite filmtitlar som man inte vanligtvis hittar i sin svenska filmbutik så blev det en salig blandning av en övervägande nordisk smaksättning: följande titlar har nu införlivats i min filmsamling, utan någon speciell inbördes ordning: "IZGNANIE" av ANDREY ZVYAGINTSEV och med MARIA BONNEVIE i en av huvudrollerna (Ryssland, 2007), "DE GALES HUS" av EVA ISAKSEN (Norge, 2008), "KANDIDATEN" av (Danmark, 2008), "MOLSTRÖM" av MICHAEL J. BIRD (en BBC/NRK-samproduktion från 1985), "CHARLIE WILSON`S WAR" av MIKE NICHOLS (USA, 2007) (kanske inte den mest ovanliga filmen att hitta i en svensk filmbutik, men jag är svag för AARON SORKIN´s magistiska ordsskapande), "5 LÖGNER" av LARS DANIEL KRUTZKOFF JACOBSEN (Norge, 2007), "GIGANTEN" av ERIK BYE (Norge, 2005), "KONGEBALEN" av NIKOLAJ ARCEL (Danmark, 2004), "REPRISE" av JOACHIM TRIER (Norge, 2006). slutligen kunde jag inte motstå "THE MISSIONARY MAN" (USA, 2007) skriven, producerad och regisserad av vår egen storhet DOLPH LUNDGREN, som även givetvis har huvudrollen. man skojar alldeles för mycket med DOLPH, men han är troligtvis den mest välbetalde svenska skådespelaren någonsin, inklusive STELLAN SKARSGÅRD. DOLPH skrattar hela vägen till banken, bitches.

IK1 - denis villeneuve is le grand master

för en stund sedan var det premiär för det internationella kortfilmsprogrammet, "IK1". där fanns en hel del smärre mästerverk. passet rivstarade med musikvideon "STRESS" av ROMAIN GAVRAS, en stenhård, ûbervåldsam och vacker film om ett ungdomsgäng som lämnar ett spår av ödeläggelse bakom sig. en film med djupare budskap än enbart en estetisk, hårtslående perfektion. hela filmen kan även ses på YOUTUBE:



nästa film var tyska "FULL EMPLOYMENT", en fullständigt lysande B-films hyllning med starka politiska undertoner. det udda med högst älskvärda regissörsparet THOMAS OBERLIES, MATTHIAS VOGEL bragde skratt i CATALINA-salen då de på frågan "hur lyckades ni göra de makalösa specialeffekterna?" svarade: "it was not very difficult. we wrote it on the page, and then some other people had to make it". blodet flödar, hagelgevären glänser och zombiesarna slaktar allt i sin väg i denna underbara genrehyllning och samhällssatiren.

den nutida politiska kommentaren fick sig ännu en representation i isländska "NAGLINN" ("THE NAIL") av BENEDIKT ERLINGSSON, om en olycka som visar sig få storpolitiska konsekvenser även på det lilla planet. själva olyckan fick halva publiken att skrika ut av smärta och chock samtidigt som det var svårt att hålla sig för skratt. det krävs en stor dramaturgisk spetskompetens för att lyckas balansera på en sådan tunn linje, och ERLINGSSON gör det väl.

min personliga favorit, och en film som jag har svårt att se att den inte förtjänar att vinna den internationella sektionen (med viss reservation för de övriga fyra passen som jag alltså ännu inte sett...) är DENIS VILLENEUVE´s häpnadsväckande "NEXT FLOOR". cinematografien, compositingen, regin, manuset, skådespelarna, den fantastiska dekoren och ljussättningen och rekvisita-tyngden gör det till en film som i all sin makabra existens gör att man har svårt för att inte dyrka det som det korta mästerverk det är.

se en kort trailer för "NEXT FLOOR" här:



en intervju på YOUTUBE ger oss en fin bild av DENIS VILLENEUVE:



JAVIER LOURENCO och MARTIN JALFEN gör med sin "THE BLINDNESS OF THE WOODS" en humoristisk och bitvis fin film, vars tyngpunkt dock ligger på det stilistiska och inte nämnvärt på det berättande planet. men det gör de å andra sidan förbannat bra.

passet avslutades med de två animerade filmerna "THE CONTROL MASTER" (av RUN WRAKE) och finstämda "RETOUCHES" av GEORGES SCHWIZGEBEL.

i sammanhanget är det värt att nämna att både "NEXT FLOOR" och "FULL EMPLOYMENT" var tydliga genrefilmer som var stöttade av både regionala och nationella filmfonder. det finns dock tydliga tecken på att det är på väg att bli lättare (eller överhuvudtaget ens möjligt) att få stöd till genrebaserade svenska kortfilmsproduktioner.

"IK1" var ett bra pass och imponerar nästan lika mycket det "NK1". kvaliteten är mördande hög, right out of the bat. kortfilmen visar gång på gång att det är den mest pulserande och relevanta filmformen.

framtiden

jag är fortfarande lite tagen från gårdagens dokumentärfilmsorgie. både "THE ENGLISH SURGEON" och "DROTTNINGEN OCH JAG" har lämnat spår hos mig; de personliga referenspunkterna gräver sig djupare och djupare och jag blir allt mer och mer sugen på att göra dokumentärfilmen som jag burit inom mig i flera år nu men inte haft modet att göra.