fredag, augusti 01, 2008

quite nice in falkenberg

inför morgondagens filmpass på LILLA FILMFESTIVALEN I BÅSTAD så ägnar jag en timme och lite mer, åt att för första gången se filmen "FARVÄL FALKENBERG" av JESPER GANSLANDT, som visar sin nya kortfilm i samma pass som mig imorgon. det är den första filmen med oengagerande människor och en oengagerande förutsättning som engagerar mig djupt. vanligtvis har jag per automatik svårt för berättelser som "vanliga människor" i en "riktig värld" (speciellt när man allt som oftast bredpenslar en hel generation av svenska ungdomar som totala loosers och sociala misfits) som syftar till att åstadkomma den vedervärdiga diskbänksrealismen. filmer som handlar om loosers, och looserna själv, finner ingen sympati hos mig. det säger säkert mer om mig än något annat, men så är det i alla fall. men den här filmen (och trots att jag irriterar mig på att man insisterar på att blanda underbart stämningsfulla bildkompositioner, såsom etableringsbilden över staden och havet som är filmens andra klipp och som fungerar som fondvägg åt filmens titel med darriga vändningar och rörelser) har en poetik och en lyrisk åkomma som fäster sig ganska så snabbt. diskbänken byts gradvis ut mot en extremt medveten stilistik. dessutom undrar jag om inte JESPER GANSLANDT inte råkat se min kollega MAGNUS GÖRANSSONs fantastiska lilla kortfilm "ÖPPNA INTE MUNNEN" innan han gjorde den här filmen.

som publikdeltagare har jag per automatik extremt svårt för debutverk av svenska regissörer som filmar med den copyrightskyddade skakiga handkameraestetiken som blivit synonymt med "ung svensk film", och som används för att man inte har något val eftersom tid och bättre teknik är en lyx man sällan har råd med i det längre formatet. dessutom har jag svårt för tanken på att använda icke-skådespelare i bärande roller. men här funkar det ändå fanimej (vad gäller människorna i de ledande rollerna så är det på bristningsgränsen). musiksättningen och klippningen vinner över den folkhögskole-aktiga fotoestetiken, och det existentiella drivet är imponerande. tacksamt nog uppnår den aldrig samma effekt på mig som "FJORTON SUGER" hade. det är den enda film där jag någonsin gått ur en biosalong under pågående visning. sjutton minuter orkade jag.

det ska bli oerhört spännande att se GANSLANDTS nya kortfilm imorgon.

Etiketter: , , ,