omsvängning

att redigera en film är som att försöka tämja ett vilddjur. filmen är ett levande väsen som tar kontroll över dig mycket snabbare än vad du inser att du förlorat den. det är alltid lika smärtsamt att inse att den är på väg åt ett annat håll än vart du från början trodde att den ville. vad du vill är egentligen oväsentligt. det är vad materialet möjliggör som är det viktiga. det enda, egentligen. det är en stor styrka och en alldeles hemsk begränsning. denna filmen är på väg att inta ett mer klassiskt narrativ än vad jag hade planerat från början. jag trodde på en flerplans-struktur, likt min egen kortfilm "EKO" eller som i "LIMEY" (av STEPHEN SODERBERGH, denne virtuos). så verkar inte bli fallet här. jag är aningen konfunderad vad gäller hur det kunde gå såhär. men samtidigt är jag lite stolt. det innebär att improvisationsmetodiken som användes här kan appliceras på ett klassiskt narrativ. det är lite stilfullt, ju. minsann.