hypersensitivitet

i tider av kreativitet sker allt i en form av hyperverkan. när inspirationens sälla krafter bestämmer sig för att begästa sin värd, gör den så i skepnad av spegelbildens reflektion av sig själv - informationen studsar fram och tillbaka mellan glasskivorna, orsakande små ristningar längs med kanterna tills det att materialet förvrängts och smälts ner så att det rinner vertikalt nerför den ärrade ytan och lämnar glaset förargligt ofärgad. det som skulle bli en angenäm skrivtid för ett projekt visar sig röra sig mot en mer hektisk tid för två-tre projekt, simultant. korsbefruktning kan ha ett egenvärde, men dess grundelement är ändock det av månggifte. man måste lämna den ena passionen för den andra som redan söker efter den tredje. en långfilm, en kortfilm och en TV-serie kan omöjligen samsas om en och samme upphovsmans betänkliga samvete, samtidigt. icke desto mindre får författaren förvalta ansvaret på bästa möjliga vis - historierna måste infångas - människorna måste göras rättvisa. för vem gör författaren rättvisa om inte inspirationens fördärvande förbannelse och ljuva försköning?