morgonblogg

kylskåpet hummar; datorn vibrerar; ögonen fallerar. tio och tio i elva. nattliga redigeringssessioner är alltid lika intressant. man måste driva sig själv någonstans över gränsen för det humant acceptabla i självrespekt och uppfattning om egenvärde, och sedan färdas vidare mot den tredje pixeln till höger. ett sådant här uppförande medför givetvis att man oavsiktligt missar en eller femton små detaljer som borde ha behandlats. men nu står det digitala skelettet där det står, och det ska bli ett sant nöje att börja svarva.