tillfällets foaje, möjlighetens väntrum

med endast ett par timmar kvar till inspelningen av "GOLEM", så pendlar man mellan en förvissan om förberedelsernas omfattning, och en gnagande känsla om det oförutseddas förmåga att bringa korrumption med sig. precis innan en inspelning är jag nästan alltid ängslig över att jag inte förberett mig tillräckligt mycket, eller ett ifrågasättande av ens egen kompetens. filminspelningar är ju unika på det sättet att de erbjuder en, en väldigt begränsad period av tid för att lyckas med det man föresatt sig. man får väldigt sällan en andra chans för inspelningen, i jämförelse med teateruppsättningar som har en chans att tweaka föreställningen sisådär 20-30 gånger. man måste vara beredd att försätta sig i en mentalitet av effektivitet, eftersom det finns en uppsättning av shots som måste betas av, tider som måste hållas, en dramatisk laddning som måste vara närvarande - och mitt i alla dessa måsten av stress och press, så glömmer man oftast av vad det är man är med om. man är så fokuserad på att försöka replikera sina inre bilder att man helt förtränger faktumet att magin gärna vill se sig själv som anträffningsbar på en filminspelningsplats. man måste påminna sig själv om att det finns en anledning till att man nått till den punkten att man frågar om alla är redo och ber om tillåtelse av Tillfället att få börja då man viskar ´action´. man är där man är, omgiven av förväntansfulla människor, för att det är där man hör hemma. om Tillfället är ens foaje så är det tomma mini-DV-bandet Möjlighetens väntrum.