bildens makt

det nya året inleds med bestämd avsmak; en alldeles särskild obehagskänsla har rotat sig djupt i magen på en. bilderna på SADDAM HUSSEINS inhumana avrättning som kablas ut över världen påminner oss om bildens oöverträffbara redskap som maktinstrument och propagandaverktyg - men även om den rörliga bildens omedelbara grepp om våra sinnen och känslor. att se en medmänniska ledas till sin egen död, samtidigt som han häcklas av sina bödlar i sin sista stund, påminner en om att människovärdet inte är ett absolut definierbart begrepp i vår omvärld. året är 2007. människan bygger en internationell rymdstation; vi knyter samman världen i ett sällan skådat informationsflöde; vi lever längre och är mer friska än någonsin; och ändock avrättar en stat sin egen medborgare. det är inte en modern stat värdigt. det är ej en civiliserad människa acceptabelt. på så vis fungerar det rörliga bilddokumentet över den fallna diktatorns slutgiltiga fall som en påminnelse om människans mörkaste stunder.