torsdag, maj 10, 2007

de korrumperande motgångarna

tre dagar ifrån inspelningen av min examensfilm här i PRAHA, är jag inne på mitt tredje projekt.

jag läser igenom gamla anteckningar och noteringar till mig själv och slås av vilken lärofylld termin det varit här. inte i kvantitet av vad som åstadkommits, utan allt det som aldrig fann sin form. ibland lämnar det man är i avsaknad av, än större spår än om man faktiskt hade kunnat åstadkomma det man försökte sig på att spåra.

i början av februari påbörjade jag arbetet med "THE LITTLE LION-DUCK", vilket var ett 50-något sidor kort manus som jag ämnade regissera som min avgångsproduktion tillsammans med NASTIA GONCHAROVA, från KAZAKHSTAN. efter tre givande omskrivningar fann vi dock nödvändigheten i att erkänna att vi befann oss varande i en situation då vi inte såg något annat val än att lägga det åt sidan. för alltid. trots lovande feedback från flera parter, fann vi att de platser vi båda, på var sitt håll, trodde att vi kunde få finansiell uppbackning ifrån, efter viss blygsam uppvaktning, visade sig vara återvändsgränder. man producerar inte ett 50-något sidor kort manus utan att ha en avsevärd budget. detta visade sig vara en värdefull påminnelse om behovet av en moderat tempererad entusiasm. i dagens produktionsklimat försätts regissörer i en situation där man förväntas (tvingas) lägga ner lika mycket arbete och energi på sin presentation som om man redan var i fullt inspelnings-läge. det innebär att man vid de tillfällen då man inte lyckas övertyga olika finansiärer om projektets bäraktighet eller potential (vars beslut ofta är ett utslag av personligt tyckande och smak och politisk korrekthet kontra desillusionerad, eftersträvansvärd politiskt korrekt politisk inkorrekthet), utsätts för en emotionell backlash som riskerar att avtrubba regissörerna och förhalta andra projekt (som man ju tvingas att ha, eftersom man konstant måste ha ett alternativt projekt redo i sidogångarna i händelse av att det första inte lyckades nå hela vägen fram).

den enkla (?) lösningen på detta är att se på projekten ur en s.k. professionell synvinkel. som objekt. detta omyndigförklarar dock den konstnärliga aspekten och är således inte en försvarsbar position. men en blandning av nykter realism och berättigad passion får anses vara ett gångbart förhållningssätt att hantera traumat av ett aborterat projekt. en slags charmerande, pseudo-cynisk världsvanhet.

det andra projektet var en kortare, och mer socialrealistisk kortfilm som jag fortfarande när förhoppningar om realisation. men lärdomen av att även det projektet strandade, är följande: man måste veta under vilka omständigheter ett projekt är genomförbart, och till vilket pris.

så när jag nu skrafsar lösryckta visuella ledtrådar ur minnet och ser någon slags stringens i riktningen de alla strävar mot, så inser jag att mitt arbete med improvisation ännu ej är över. mitt tredje projekt, som defacto kommer bli min avgångsfilm, kommer vara baserat på någon sådan slags metodik. aktörer är engagerade på förhand och en inspelningsplats utvald. en grundläggande berättelse-förutsättning börjar anta en gångbar skepnad, emedan tematiken är klar: voyuerism kontra identitet; integritet innehållande korrumption.

mot otrampade fält; via de igenväxta stigarna som leda oss dit. minsann.

Etiketter: , , , , , , , ,

söndag, mars 11, 2007

time out

denna blogg träder nu i träda för en smärre tid och kommer, om inget stort händer, öppnas igen den 1 maj 2007. det finns behov av introspektiv och utvidgande av den personliga riktningen. har man ingenting att säga är det lika bäst att idka tystnad.

Etiketter: , , , , , , , , , ,

lördag, januari 27, 2007

festivalblues

kontrasten mellan festivalens segerrus och hemkomstens vardag utmanar min egen personliga smärtgräns. mellanvägen där mitt hybris tvingas promenera fram i maklig takt har ännu inte dragits. men jag vet vartåt den leder.

Etiketter: , , , , ,

tisdag, januari 02, 2007

bildens makt

det nya året inleds med bestämd avsmak; en alldeles särskild obehagskänsla har rotat sig djupt i magen på en. bilderna på SADDAM HUSSEINS inhumana avrättning som kablas ut över världen påminner oss om bildens oöverträffbara redskap som maktinstrument och propagandaverktyg - men även om den rörliga bildens omedelbara grepp om våra sinnen och känslor. att se en medmänniska ledas till sin egen död, samtidigt som han häcklas av sina bödlar i sin sista stund, påminner en om att människovärdet inte är ett absolut definierbart begrepp i vår omvärld. året är 2007. människan bygger en internationell rymdstation; vi knyter samman världen i ett sällan skådat informationsflöde; vi lever längre och är mer friska än någonsin; och ändock avrättar en stat sin egen medborgare. det är inte en modern stat värdigt. det är ej en civiliserad människa acceptabelt. på så vis fungerar det rörliga bilddokumentet över den fallna diktatorns slutgiltiga fall som en påminnelse om människans mörkaste stunder.

Etiketter: