dämonens arv

halvvägs med genomläsningen av DEN STÖRSTES självbiografi, "LATERNA MAGICA". detta poesiverk utger sig för att vara min helgläsning, och lyckas med sällan skådad litterär dragningskraft att fullgöra sin uppgift. det var länge sedan jag på allvar funderade på att läsa klart ett icke-facklitterärt verk. tarmproblemen, otrohetshysterin, ångesten och dämonerna till trots, så står problematikens kärna smärtsamt blottad för oss alla - och inte minst de otaliga kvinnor och barn som den frånvarande Konstnären lämnade bakom sig: INGMAR BERGMAN, regissören, människan, författaren, ÄR dämonen. den som hemsöker sig själv, på grund av sig själv. en sådan varelse, om inte förtjänar, så i alla fall kräver, vårt fortsatta intresse. detta intresse, i sin tur, är detsamma som föder dämonen. vi, och dämonen själv, är fastkopplade i en evig cirkel av beundran och förfäran. IB är vårt samvetes realisation. frigjord. förgjord.