tankar från stockholm

1. there are an infinite amount of ways to fuck up. därför är det tacksamt att man gör det på allra bästa vis när man väl gör det.

2. antagningsintervjuer är något av övningar inom konsten av offentliga och intima avrättningar.

3. på kvällen, ombord på tåget på väg tillbaka mot LUND från STOCKHOLM, avslutar jag den läsning av regissören och manusförfattaren BJÖRN RUNGES stridsskrift "Konsekvenser" (Filmkonst #104), som påbörjades för två dygn sedan, på kvällen ombord på tåget på väg mot LANDSKRONA från GÖTEBORG. han använder sina egna erfarenheter inom den så kallade svenska filmbranschen för att exemplifiera det totala vansinnet som råder idag vad gäller möjligheter för regissörer. det är en läsning som gjort mig hoppfull om möjligheten till en svensk filmkonstnärlig debatt, men ledsen över den verklighet som regissören beskriver och gör gällande är ett bistert sanningsläge. den senaste tiden har jag starkt ifrågasatt formen för min framtida sysselssättning inom svensk film, i skuggan av det mörker som breder ut sig vad gäller kontinuitet, visioner och inte minst personligt och ekonomiskt risktagande. idag är film-Sverige ett producenternas rike. kollegialitet regissörer emellan är ett abstrakt begrepp. auteur-begreppet är bespottat. rädslan breder ut sig. ironin över det faktum att det verkar vara så förbannat svårt för en filmvåg (vilken som helst!) att skapas, i en nation vars själva kärna är genomsyrad av kollektivistiska enpartistats-tendenser, är inte ens rolig längre.

4. regissören CARL JOHAN DE GEER verkar tycka om att vissla då han i rask takt korsar KUNGSTRÄDGÅRDEN i den fräna hufvudstadskylan.

5. det finns olika sätt att hålla antagningsintervjuer på. det säger mycket om varje institution. DRAMATISKA INSTITUTET har sin stil, medan NATIONAL FILM & TELEVISION SCHOOL har en annan. minsann.

6. vissa personer passar helt enkelt inte på vissa platser.

7. jag sysslar inte med någon jävla form av underhållning. I DO NOT ENTERTAIN.

8. film är INTE cirkuskonster. jag är ingen jävla säl.

9. regissören JENNIFER OLDBY har en alldeles obekväm förmåga att säga åt mig den sanning som jag borde haft styrkan att se själv. jag ogillar det å det starkaste när hon gör det - men älskar ATT hon gör det.

10. "KONSEKVENSER" kan vara det personligt mest viktiga jag läst sedan den förra boken jag läste, JAMES BROUGHTONs självbiografi "COMING UNBOTTONED" (läs HÄR).

11. någon gång strax innan sju denna morgon skriver jag ett SMS till min producent om ett par produktionstekniska saker som måste behandlas omgående, och avslutar med "Utanför vaknar stora delar av Sverige till liv." det är viktigt att sätta sig själv i sitt rätta perspektiv - då jag sluter ögonen någon gång natten mot tisdagen kommer stora delar av Sverige att ha gjort detsamma för en stund sedan. det ligger något förhatligt betryggande i att smälta samman med den stora massans anonymitet efter en dag där utpekandets misslyckanden regerat och hakat sig fast på skelettstjälkarna.