alternativ debatt

svenska filmnyhetshemsidan FILMNYHETERNA.SE vill gärna vara centrat för den svenska filmdebatten. detta lyckas man bitvis med, men det är svårt att komma ifrån faktumet att det är en publikation som utgår från SVENSKA FILMINSTITUTET och att det därmed blir lite sisådär med den publicistiska frispråkigheten emellanåt. dock så är det spännande att följa kommentar-fälten i respektive artikel. problematiken blir dock att debatten begränsas till de nyheter och/eller artiklar som filmnyheterna väljer att publicera; dvs det finns inget naturligt sätt att starta egna diskussioner på. givetvis kan man skicka in debattartiklar, men av någon anledning verkar inte det riktigt vara något som lockar de svenska filmarbetarna. därför är det roligt att se att GÖTEBORG INTERNATIONAL FILM FESTIVAL verkar ha som ambition att även vara en arena för digital diskussion även under resten av året då ARENA-seminarierna inte hålls (och den årliga debatten om svensk films vardande eller inte vardande räknas inte eftersom det är samma debatt som förs år efter år med i stort sett samma människor). på deras blogg förs det just ny ett verbalt skyttegravskrig mellan regissören BJÖRN RUNGE och producenten CHRISTER NILSON angående deras avslutade samarbete kring långfilmen "SIMON OCH EKARNA". var och en för fram nya sidor av en uppenbarligen väldigt infekterad situation. att filmfestivalen verkar ha tagit RUNGE´s parti är ganska så uppenbart då man sedan länge har en etablerad relation till honom genom att ha publicerat flera texter av honom i olika FILMKONST-nummer. som producerande regissör finner jag det dock vara en väldigt fascinerande diskussion; det är alldeles uppenbart att det i denna situationen enbart verkar finnas förlorare.

tankar från stockholm

1. there are an infinite amount of ways to fuck up. därför är det tacksamt att man gör det på allra bästa vis när man väl gör det.

2. antagningsintervjuer är något av övningar inom konsten av offentliga och intima avrättningar.

3. på kvällen, ombord på tåget på väg tillbaka mot LUND från STOCKHOLM, avslutar jag den läsning av regissören och manusförfattaren BJÖRN RUNGES stridsskrift "Konsekvenser" (Filmkonst #104), som påbörjades för två dygn sedan, på kvällen ombord på tåget på väg mot LANDSKRONA från GÖTEBORG. han använder sina egna erfarenheter inom den så kallade svenska filmbranschen för att exemplifiera det totala vansinnet som råder idag vad gäller möjligheter för regissörer. det är en läsning som gjort mig hoppfull om möjligheten till en svensk filmkonstnärlig debatt, men ledsen över den verklighet som regissören beskriver och gör gällande är ett bistert sanningsläge. den senaste tiden har jag starkt ifrågasatt formen för min framtida sysselssättning inom svensk film, i skuggan av det mörker som breder ut sig vad gäller kontinuitet, visioner och inte minst personligt och ekonomiskt risktagande. idag är film-Sverige ett producenternas rike. kollegialitet regissörer emellan är ett abstrakt begrepp. auteur-begreppet är bespottat. rädslan breder ut sig. ironin över det faktum att det verkar vara så förbannat svårt för en filmvåg (vilken som helst!) att skapas, i en nation vars själva kärna är genomsyrad av kollektivistiska enpartistats-tendenser, är inte ens rolig längre.

4. regissören CARL JOHAN DE GEER verkar tycka om att vissla då han i rask takt korsar KUNGSTRÄDGÅRDEN i den fräna hufvudstadskylan.

5. det finns olika sätt att hålla antagningsintervjuer på. det säger mycket om varje institution. DRAMATISKA INSTITUTET har sin stil, medan NATIONAL FILM & TELEVISION SCHOOL har en annan. minsann.

6. vissa personer passar helt enkelt inte på vissa platser.

7. jag sysslar inte med någon jävla form av underhållning. I DO NOT ENTERTAIN.

8. film är INTE cirkuskonster. jag är ingen jävla säl.

9. regissören JENNIFER OLDBY har en alldeles obekväm förmåga att säga åt mig den sanning som jag borde haft styrkan att se själv. jag ogillar det å det starkaste när hon gör det - men älskar ATT hon gör det.

10. "KONSEKVENSER" kan vara det personligt mest viktiga jag läst sedan den förra boken jag läste, JAMES BROUGHTONs självbiografi "COMING UNBOTTONED" (läs HÄR).

11. någon gång strax innan sju denna morgon skriver jag ett SMS till min producent om ett par produktionstekniska saker som måste behandlas omgående, och avslutar med "Utanför vaknar stora delar av Sverige till liv." det är viktigt att sätta sig själv i sitt rätta perspektiv - då jag sluter ögonen någon gång natten mot tisdagen kommer stora delar av Sverige att ha gjort detsamma för en stund sedan. det ligger något förhatligt betryggande i att smälta samman med den stora massans anonymitet efter en dag där utpekandets misslyckanden regerat och hakat sig fast på skelettstjälkarna.

söndagsnoteringar

här ett par tankar, bland många andra, efter mina 9,5h i GÖTEBORG under lördagen.

varför spelas inte ALLA svenska filmer in i Göteborg?

på tågresan blandades MASSIVE ATTACK med läsning av regissören BJÖRN RUNGEs stridsskrift "Konsekvenser" (Filmkonst #104). någonstans mellan KUNGSBACKA och BÅSTAD väcktes en tanke eller tu - men framförallt ett hopp. ett hopp om en levande filmexistentiell debatt inom film-Sverige. ett antal månader har dock passerat sedan den publicerades - och debatten skriker med sin frånvaro... (en fullständig kommenterande text kommer om några dagar.)

jag är inte säker på om ROY ANDERSSONs kommande "DU LEVANDE" är färdigställd än, men om den är det, och filmen medvetet inte anmälts till GÖTEBORG utan (som det sägs i "Konsekvenser") det är som så att man siktar på premiär i CANNES senare i vår, så är det om något ett ställningstagande gentemot det svenska filmklimatet och filmfestivalen i GÖTEBORGs internationella ställning...

det är väldigt många som under väldigt lång tid har skrikit efter förändringar inom det svenska filmklimatet. jag har varit en av dem. SFI och nya VD:n CISSI ELWIN har fått ta mycket stryk. jag har varit en av dem som gett. jag är bara inte så säker på att de förändringarna som nu införs kommer falla just samma personer i smaken.

jag tycker dock om det. det är nästan så att man blir tårögd av den nya ambitionen - det ska satsas mer på proffessionalism. vad detta betyder är svårtolkat - MEN, och detta är väldigt viktigt att notera - DET HÄNDER NÅGOT. överhuvudtaget. mer pengar till färre filmer. från 45 till ca. 20stycken.

gårdagens offentliggörande av den nya svenska filmpolitiken anno 2007 kan inte tolkas på något annat vis än att det blir ett stålbad. i festivaltidningen DRAKEN (28/1 )tillfrågas ELWIN om detta är "något slags darwinism".
– "Ja, absolut. Film och konst är inte demokratiskt. Filmstödet är till för de mest begåvade."

eller som JANNIKE ÅHLUND skriver i en krönika i dagens DRAKEN:

"Så länge det inte är en medborgerlig rättighet att göra biograffilm, är det rimligt att försöka hitta styrinstrument för produktionen."

det blir nu allt tydligare varför CISSI ELWIN tillsattes på sin post - hon som med sin frånvaro av tidigare associationer till filmbranschen sågs på med kritiska ögon. det är just denna oavhängighet som är hennes styrka - och som kan komma att bli svensk films stora förtjänst.

samtidigt satsas 40 miljoner svenska kronor på fem regissörer (eller lika många filmer, beroende på vart ens sympatier ligger). det fyller tomrummet som de nya moment-22 reglerna för det allmänna filmstödet nu skapar: hur gör man bättre och nyskapande svensk film när de unga filmskaparna inte får tillträde till det allmänna filmstödet? därav ROOKIE-satsningen. mkt bra. konkret. hoppfullt. spännande. oroväckande. modigt. ÄNTLIGEN.

CISSI ELWIN är inte rädd. det är bra det. det finns alltför många rädda aktörer i den svenska filmvärlden.