själasår

det kommer punkter i livet då man fullständigt slits ur sina sätt och sina invanda mönster. då näten man omger sig med smulas sönder och då man faller uppåt. hårddisk-krascher är sådana punkter. för några veckor sedan somnade min sedan några månader knackiga laptop in. det mesta fanns säkerhetskopierat, men inte två av mina mest aktuella manus och däromkring liggande arbetsmaterial. den aktuella kortfilmen som ska ut på diverse insititutionsrundor inom kort, samt arbetsmaterialet kring och det allra senaste synopsiset till mitt långfilmsmanus försvann i processen. tungt nog, alltså.

men då jag införskaffar mig en alldeles ny laptop, så tar det endast en vecka innan även den hänger sig. eller rättare sagt, dess operativsystem. windows FUCKING vista. att ett multinationellt företag överhuvudtaget har mage att släppa ett sådant program som gång på gång hänger sig och är direkt användarfientligt visar endast på vilken särställning multinationella företag anser sig ha. och då förlorade jag helt och hellet det NYA draftet av kortfilmsmanuset som jag kämpat med i en hel vecka efter det att jag fått min nya laptop.

jag försöker i min stilla frustration föra något slags resonemang om att det finns en mening med allting och att de manus som jag i slutändan kommer att skriva kommer vara så mycket bättre än de som jag redan skrivit eller påbörjat, eftersom jag då skulle vara fri från rigida strukturer och invanda föreställningar om hur jag varit övertygad om att manuset måste ha och innefatta. att min nyfunna och påtvingade frihet skulle bekosta nya berättelser med nya infallsvinklar, och att det som jag skriver från denna punkt endast är de bitar som faktiskt var värda att komma ihåg, tagna direkt från minnet som de skulle vara. att allting skulle bli så förbaskat, himla mycket bättre.

men just nu har jag en indirekt längtan efter att inte vilja tänka positivit. för mitt hat och förakt för windows FUCKING vista överskuggar allt. detta förbaskade program och företag som har förstört så mycket för mig och mitt arbete förgiftar mina tankegångar och gör mig svag.

och eftersom macintosh i sig är ett fullständigt obegripligt och ännu mer användarfientligt program än vad windows vista är, så drar jag mig nu mot de sälla linuxmarkerna.