helvete också

allemanslandet mellan den klaraste stringensen och den mest veliga beslutsångesten. sikten är bakåtvänd och syftar inte på någon backspegelsmentalitet. historien har stannat upp och har satt sig ner och tjurar - dess upphovsman likaså. men han tjurar än värre än så. han vågar inte röra materialet av rädsla för kontaminering. och för första gången yttrar jag orden "jag klarar inte det här" högt. förvisso för mig själv, men ändock. "jag klarar inte det här." och jag är säker på att det faktiskt är så.

var är jag när mitt material behöver mig?