reglemente kontra fantasi

dramaturgiska regler och narrativa konventioner har en tendens att snärja en mer än vad man trodde var möjligt. plötsligt finner man sig själv fundera mer på hur man berättar sin berättelse, än att faktiskt berätta överhuvudtaget. man stannar upp innan man har möjlighet att blicka bakåt; överblicka; mäta ut; väga för och mot; känna efter. de olika dramaturgiska modellerna är bra för att reda ut och förstärka ens narrativ, men om man lägger allt för mycket emfas på tekniken än innehållet, så har man förlorat mer än sin berättelse - man förlorar själva åtrån till den. och det är oacceptabelt.