"franklyn"

det finns vissa filmer som kallar på en på märkliga vis. en känsla som beror på mycket mer än en snygg trailer eller ett fängslande screen cap eller en talande poster. den brittiska filmen "FRANKLYN" har länge varit en sådan för mig; jag har sett trailern otaliga gånger och längtat tills jag kunnat se den. personligen har den påmint mig om ALEX PROYAS' "DARK CITY", en film som gäckade mig i barndomen och som jag endast såg i vuxen ålder. det finns något i detta film noir-inspirerade dystopiska landskap där fantasin inte har några gränser som talar till mig på ett väldigt grundläggande plan. någonstans var det en sådan film som jag ursprungligen strävade efter att göra med "SUPER HJÄLTEN", men där filmen slutligen ville något annat. inget ont i det. .//. så i helgen fick jag äntligen möjlighet att se "FRANKLYN", efter att jag impulsivt trippat in på SCI-FI BOKHANDELN i MALMÖ. DVD:n följde med mig ut ur butiken och vidare ut på landet dit jag flydde för en natts perspektiv. .//. jag försöker fortfarande bearbeta upplevelsen eftersom filmen inte motsvarade mina förväntningar; fram till den tredje akten var det en rätt så torftig och ojämn resa. men vissa berättelser behöver långa startsträckor, och vissa slut rättfärdigar mången långsamma planteringar. jag är inte säker på att detta var en av de berättelserna, men det faktum att jag inte kategoriskt kan avfärda den pekar på att det nog står bättre till med denna film än vad man kan tro. EVA GREEN:s fantastiska femme fatale-precision lämnar inget övrigt att önska, och SAM RILEY bör man hålla vidare ögon på. RYAN PHILLIPPE växer jämt och ständigt för mig. alla unga skådespelare som agerar i en film som troligtvis skulle behövt några rundor till på manusstadiet men där scenografin och kostymerna gör att det blir en visuell orgie. formen är mer givande än innehållet, måhända. jag kommer nog inte se filmen på ett bra tag - men nu har jag den, mina förväntningar på en omtitt ständigt ökande. en dag, så...