fredag, juni 23, 2006

tillägg, regelverk

sitter med nästan fyra olika tagningar på en scen med MAGNUS. det är inte bra. det skapar stress och beslutsångest. speciellt när de fyra olika tagningarna, med två olika vinklar, framförs med olika emfas på språket, frasering & känslouttryck. CLINT EASTWOOD gör bara två tagningar av alla scener han regisserar. den första tagningen gör han för att använda, för att ha med i filmen. den andra tagningen har han för att ha ifall filmlaboratoriet råkar felframkalla den första kopian. det är både ett arbetshedersamt, respektingivande, och inte minst ekonomiskt sunt sätt att förhålla sig till filmskapande. när man arbetar med 35mm kostar det att filma. visserligen behöver CLINTAN inte oroa sig för kostnader, men icke desto mindre är det ett vettigt förhållningssätt till sin profession. filma inte mer än vad du behöver. låt inte dina skådespelare göra otaliga tagningar på samma scen för att stilla någon sorts pervers nyfikenhet från din sida. om du som regissör inte vet hur du vill att dina skådespelare ska tolka scenen innan kameran börjar rulla - låt den inte börja rulla. så enkelt är det. det är respektlöst mot dina skådespelare att be dem ta om scenen in absurdum bara för att du vill ha valmöjligheter.

det är en sak att testa olika saker, lite då och då - en helt annan att ha det som genomgående metodik att ta om & ta om.

den digita filmskaparens största dilemma, tillika förbannelse, måste vara tillgängligheten på inspelningsmedium. mini-dv band är så löjligt billiga att man har råd att spela in hur mycket som helst. själv är det sällan jag ens avbryter inspelningen mellan tagningarna, just för att jag vet att det finns ett obegränsat utrymme att spela in på (så länge man har packat kameraväskan med tillräckligt många band). detta skapar många praktiska problem. dels gör det att inspelningarna genomströmmas av en känsla av att jag som regissör är velig. det tär på mina skådespelares tålamod och koncentration (och allmänna välvilja) att jag ber dem ta om & ta om. budskapet jag sänder är att jag inte värderar deras insatser. speciellt om det är en väldigt känslig scen som ska gestaltas. sådana scener vill en skådespelare, som gör sitt jobb och investerar hela sitt väsen i, inte gärna ta om. (ska sådana scener tas om, så ska det egentligen bara vara av tekniska orsaker - att ljudet inte fungerade, etc. men just sådana scener måste förberedas på ett helt annat sätt än vad andra scener gör. ha koll på hur du vill filma den, etc. sätt den i första tagningen!) dels skapar det en mardröm i klipprummet.

nu är situationen inte fullt så allvarlig, genomgående, vad gäller råmaterialet till ALEXANDERS AFTON. men principen är viktig. en tagning för att använda. en andra tagning för att ha ifall den första sket sig. CLINTAN vet vad han pratar om. he´s the man.