om söndagens inspelning

ett perfekt ögonblick, som en speciell tagning som förlöpt utan förhinder, ska förvaltas med omsorg. det bör varken förstoras eller förvanskas. förmånen som ett sådant för med sig förtjänar sin egen politik. företrädesvis ska den handskas med den respekt den automatiskt för med sig - tacksamhet över att ha fått närvara, insikten om att den aldrig åter komma skall. denna insikt väver ödmjukhet. förvisso kommer, förhoppningsvis, andra ögonblick infinna sig. men aldrig av samma sort, aldrig i samma klass, inte heller i samma stil. det är detta som är cineastikens kärna.



fångandet av ögonblicket, inför evigheten. det där enda.