avdragsgill kultursponsring

en av de riktigt stora fördelarna med en borgerlig regering kan komma att bli tanken om skatteavdrag för företag som sponsrar kulturlivet. idag särbehandlas både idrotten och kulturen: den första för att den får massor av pengar, den andra för att den är bidragsberoende av statliga skattemedel. i USA har man haft det här systemet i spel under lång tid. förhoppningsvis kan detta leda till att alternativa kulturyttringar, såsom kortfilm, och konstnärer, såsom dess regissörer, får ännu fler möjligheter att faktiskt kunna få betalt för det arbete man lägger ner, samtidigt som man får fler källor till finansiering av sina projekt.

många svenska independentregissorer gör idag ett oerhört slitsamt arbete med sina produktioner. telefonsamtal efter telefonsamtal med lokala och regionala företag och institutioner kan ge utdelning, och visar på en givmildhet från de företag som kan erbjuda något slags stöd, oavsett om det är i rena monetära former, eller om det är i form av en specifik vara som man behöver under inspelningen (vanligast är mat och teknik, etc). men införandet av ett konkret skatteavdrag skulle vara ett lika konkret incentiv för företag att göra rejäla insatser för svenskt kulturliv. samtidigt är det viktigt, även om logiken och verkligheten talar emot det, att det inte blir de stora institutionerna som blir de största mottagarna av denna kultursponsring.
istället är det de fristående konstnärerna och de unga talangerna som bör stödjas - de som har svårigheter att hävda sig gentemot institutionerna och de regionala filmpoolerna, som även de har begränsade resurser.

men detta kräver samtidigt att svenskt kulturliv frigör sig från de vänstertendenser som gör gällande att företagssponsring av kultur är någat fult och oönskat. så länge som stödet ges i form av frihet fran motprestation (premiärglans åsido), så har i alla fall jag svårt att se vari problematiken ligger. jag vill bara kunna göra min konst utan att behöva oroa mig för hur mycket jag ska behöva låna och tigga från mina släktingar till nästa verk, medan jag fortfarande inte har betalat tillbaka för det förra, eller verket före det.

så här säger folkpartisten och kulturpolitikern cecilia wikström, i en artikel i dagens SVENSKA DAGBLADET:

– "Det är svårt att tänka sig en scen med varumärken, ingen kan dansa Svansjön om det står H&M på trikåerna. Vi menar att avdrag för sponsring ska tillåtas utan att det finns en direkt koppling, det kanske räcker med ett varumärke i programbladet."