att vara kreativt bänkad/bankrupt

det man inte känner stor passion för kan man maskera med sin tekniska kunskap och få ett till det yttre välgjort verk. filmindustrin och våra TV-altare är överfyllda med sådana skapelser. fram tills idag har jag aldrig funnit mig till den skaran. men gårdagens första övning här i PRAHA var inte någon lyckad tillställning. överhuvudtaget. uppgiften, att göra en 30-60sek stumfilm, involverande en bänk och två personer, lämnade mig nattsvart redan då jag läste det. och oavsett vad jag har gjort, och trots att jag befinner mig i en av världens vackraste städer, så har jag inte fått någon som helst inspiration till det. jag har gjort min första icke-Perlenbergska film. jag skäms. det är oerhört frustrerande att göra något när man inte har något att säga. för har man inget att säga så ska man hålla tyst. det gäller i alla lägen, med allting. på alla sätt och vis. det är en svart dag.

i samarbete med mina vänner pa Youtube.com kan denna bastard till film skådas genom nedanstaende fönster.