tunnelseende
efter två års klinkande på berättelsen, varav de senaste tre månaderna har utgjort tyngdpunkten, anländer insikten med något skamset välbehag - det är inte på protagonistens resa som fokuset bör ligga, utan på varför resan överhuvudtaget är viktig för protagonisten. jag förtjänar inte den gåva jag blivit given och missbrukar med jämna mellanrum.
Etiketter: manusförfattande, prag
<< Home