flammen og citronen: trailer

nu finns det äntligen en trailer till den danska storfilmen FLAMMEN OG CITRONEN, som jag under inspelningen i PRAG våren 2007 hade nöjet att följa under ett par dagar som extramaterial-fotograf tillsammans med ASGER LINDGÅRD. se den storslagna trailer här.

looking good

min och ASGER LINDGARDs korfilm 'NEVERWHERE' blev igarkvall nominerad till BEST CINEMATOGRAPHY (CSABA BENE PERLENBERG) vid PCFE's examensceremoni. detta bland 5 nominerade av 25 visade filmer. roligt.

neverwhere

nu ar allt nastan over. ikvall ar det avslutningsfest pa ett café nara skolan. for en stund sedan tog den5h langa examensvisningen slut, med over 25 filmer. pa tisdag kommer det upp produktionsinformation samt officiella produktionsbilder om min och Asgers examensfilm, nu dopt till NEVERWERE.

pa onsdag lamnar jag PRAHA, for ett par veckors forfattarvistelse i SALZBURG. mot nya oklarheter. alltid. garna.

end of times

tre dagar kvar av skola. sex dagar kvar i PRAHA.

ikvall blev ASGER klar med fargkorrigeringen pa var fortfarande otitulerad examensfilm. jag ar nastan klar med klippningen av RAFAL KASPAROV's examensfilm. imorgon knyter vi forhoppningsvis ihop pasarna pa bada projekten. torsdag kvall ar det post-klippnings-avstressnings-grillparty pa ASGER's takveranda.

allting narmar sig sitt slut. sa ock det roliga.

backside

fann nedanstående i en anonym textfil på mitt skrivbord igårkväll. uppenbarligen glömde jag att publicera den under inspelningens gång. dagarna därefter har varit fulltecknade av arbete, vilket gjort att texten förblivit undangömd. dock, är den som följer:

sex timmar och fyra minuter kvar till inspelningen av min examensfilm här i PRAHA. har just avslutat den sista (?) tekniska genomgången av kameran.

min vana trogen, så blir en slags form av improvisation denna helgs arbetsmetodik. först tre dagar innan inspelningsstart kände jag mig säker nog att skraffsa ner historiens utveckling och dramaturgi i någon form av halftydlig synopsis. repetitionerna tidigare i dag, on set, gjorde både mig och min medregissör ASGER LINDGÅRD betydligt lugnare. den råa energin våra skådespelare uppvisade bar med sig ett löfte om kinetisk energi i gestaltningen - deras momentum kommer vara det som glöder bildrutorna samman.

arbetsfördelningen är medvetet oklar - vi enades på ett tidigt stadium om att förneka någon slags etablering av en rigid arbetsfördelning. det skapar frustration och stress. istället är nyfikenhet och öppenhet nycklarna till kommunikationen - mellan oss som regissörer, från oss till våra aktörer. vi delar våra idéer och inslag av inspiration inför varandra; vi tillåter varandra att prova på olika saker; vi lyssnar på varandra med äkta intresse och tror inte att våra egna idéer är bättre än den andres. dock är jag designerad cinematograf medan ASGER är redigerare. vi delar på personregin och blockeringen, samt produktionsärendena och oron för ljussättningen. vi handhar vår egen produktion för att ha full kontroll och har medvetet uteslutit våra lärare från utvecklingsprocessen för att behålla vår optimism om vad vi tror kan vi bli ett spännande drama om det overkliga i vardagen.

det här projektet markerar flertalet 'första'-gångssaker. dels är det första gången som jag medregisserar ett projekt, men dels är det även första gången som jag går i produktion utan att veta filmens titel. i mina egna stilla funderingar sliter jag ofta itu ord och bokstäver och fogar samman dem med förhoppningsmassa. dessa titlar leder sedan, oftast, vidare till en ton eller enskild händelse, som i sin tur, efter många om och varför, leder till en sammanhängande historia.

på samma sätt som min kreativa process baserad på titlars lockelse får mig att skapa något, fortsätter den här filmen min tradition av fascination av enstaka platser, som senare leder till filmer. inte sällan skapar jag mig en handling baserad på det faktumet att jag försälskat mig i platsen och gärna ser att en film, vilken som helst, äger rum just där. mina filmer "CECILIA", "EKO", "BRIDGED", "CRISP" och inte minst "VÄSENPUMPEN" är alla filmer som härstammar från en inledande känsla som jag blivit given av en plats, rakt in i mitt inre. vissa skulle måhända kalla detta för nyckfullhet och brist på disciplin. jag väljer att kalla det för romantiskt skapande, baserat på viljan att bli överraskad. med mina 23 år skulle det vara arrogant att tro att jag har något att säga om dessa platser som så många före mig vistats i. varje gång jag lämnar min hemdörr bakom mig vill jag känna att möjligheten existerar att jag just denna dag kommer hitta till en plats som har någonting som den vill berätta för mig. det enda jag kan göra är att lyssna på det som viskas och hoppas att jag hört rätt.

författat 01:32, natten mot lördagen den 12:e maj

exposition #1

CSABA BENE PERLENBERG & ASGER LINDGÅRD.


CSABA BENE PERLENBERG.


MASARYKOVO NADRAZI, a train station here in PRAHA.


ZACH ROCKWOOD, soundgaffer & CSABA BENE PERLENBERG.


ASGER LINDGÅRD & CSABA BENE PERLENBERG.


ZACH ROCKWOOD with the dolly/jib.


ZACH ROCKWOOD with the dolly/jib.

exposition #2

On set. ASGER LINDGÅRD, boom-operator.


NASTIA GONCHAROVA, director, with script in hand.


Example of NASTIA's wonderful storyboard abilities.


Another look at NASTIA's impeccable vision.


Gaffer tape. Can't live without it. CSABA BENE PERLENBERG, AD.


JANA, actress, on set.

inspelningsrapport

den gangna helgens inspelning forflot smidigt. vi fick en hel del valdigt spannande blildmaterial. bilder kommer upp har under tisdagen.

de korrumperande motgångarna

tre dagar ifrån inspelningen av min examensfilm här i PRAHA, är jag inne på mitt tredje projekt.

jag läser igenom gamla anteckningar och noteringar till mig själv och slås av vilken lärofylld termin det varit här. inte i kvantitet av vad som åstadkommits, utan allt det som aldrig fann sin form. ibland lämnar det man är i avsaknad av, än större spår än om man faktiskt hade kunnat åstadkomma det man försökte sig på att spåra.

i början av februari påbörjade jag arbetet med "THE LITTLE LION-DUCK", vilket var ett 50-något sidor kort manus som jag ämnade regissera som min avgångsproduktion tillsammans med NASTIA GONCHAROVA, från KAZAKHSTAN. efter tre givande omskrivningar fann vi dock nödvändigheten i att erkänna att vi befann oss varande i en situation då vi inte såg något annat val än att lägga det åt sidan. för alltid. trots lovande feedback från flera parter, fann vi att de platser vi båda, på var sitt håll, trodde att vi kunde få finansiell uppbackning ifrån, efter viss blygsam uppvaktning, visade sig vara återvändsgränder. man producerar inte ett 50-något sidor kort manus utan att ha en avsevärd budget. detta visade sig vara en värdefull påminnelse om behovet av en moderat tempererad entusiasm. i dagens produktionsklimat försätts regissörer i en situation där man förväntas (tvingas) lägga ner lika mycket arbete och energi på sin presentation som om man redan var i fullt inspelnings-läge. det innebär att man vid de tillfällen då man inte lyckas övertyga olika finansiärer om projektets bäraktighet eller potential (vars beslut ofta är ett utslag av personligt tyckande och smak och politisk korrekthet kontra desillusionerad, eftersträvansvärd politiskt korrekt politisk inkorrekthet), utsätts för en emotionell backlash som riskerar att avtrubba regissörerna och förhalta andra projekt (som man ju tvingas att ha, eftersom man konstant måste ha ett alternativt projekt redo i sidogångarna i händelse av att det första inte lyckades nå hela vägen fram).

den enkla (?) lösningen på detta är att se på projekten ur en s.k. professionell synvinkel. som objekt. detta omyndigförklarar dock den konstnärliga aspekten och är således inte en försvarsbar position. men en blandning av nykter realism och berättigad passion får anses vara ett gångbart förhållningssätt att hantera traumat av ett aborterat projekt. en slags charmerande, pseudo-cynisk världsvanhet.

det andra projektet var en kortare, och mer socialrealistisk kortfilm som jag fortfarande när förhoppningar om realisation. men lärdomen av att även det projektet strandade, är följande: man måste veta under vilka omständigheter ett projekt är genomförbart, och till vilket pris.

så när jag nu skrafsar lösryckta visuella ledtrådar ur minnet och ser någon slags stringens i riktningen de alla strävar mot, så inser jag att mitt arbete med improvisation ännu ej är över. mitt tredje projekt, som defacto kommer bli min avgångsfilm, kommer vara baserat på någon sådan slags metodik. aktörer är engagerade på förhand och en inspelningsplats utvald. en grundläggande berättelse-förutsättning börjar anta en gångbar skepnad, emedan tematiken är klar: voyuerism kontra identitet; integritet innehållande korrumption.

mot otrampade fält; via de igenväxta stigarna som leda oss dit. minsann.

motionless emotion

the English word 'emotion' holds a double meaning in relation to the art of cinema. on one hand, any form of emotion in an actors performance, a delicate framing, a supporting music que or a well placed cut, creates a resonance in the audience's reaction to its portrayal. but on a much more basic level, the very construct of the actual word 'emotion' signifies its importance to the cinematic elements: 'e' and, more importantly, 'motion'. when we feel, something is, quite evidently, in motion within ourselves. when an individual experiences an emotion, there is a factual transference between one sort of state of mind, to another: a form of flux. this, in turn, creates yet another movement, which is the consequence of the first one.

all movements echo and breed new patterns of movement. and, hopefully, a well deserved emotion, as well.

visions, my ass

Listen, I really want to make my film, but not at the expense of not being able to make my film. Okay?

Me, in a conversation earlier today, regarding my next short film, where the subject matter has proved to be a possible hindrance against an actual production of it. Compromises are sometimes a factual necessity. Visions are sometimes a practical impossibility.

time out

denna blogg träder nu i träda för en smärre tid och kommer, om inget stort händer, öppnas igen den 1 maj 2007. det finns behov av introspektiv och utvidgande av den personliga riktningen. har man ingenting att säga är det lika bäst att idka tystnad.

saturday - all play

det har varit lika mkt arbete som lika litet skrivet har pa bloggen den senaste tiden. de senaste dagarna har spenderats at forsta utkastet av det som ar tankt som min avslutningsfilm har i PRAG - men vars skrivarprocess har overraskat mig i all sin enkelhet. karaktarerna har stigit in i min narhet och satt sig ner och borjat beratta saker for mig, bade om det ena och det andra, och utan nagon som helst betanklighet over min bekvamlighet. det har varit ett par anstrangande dagar, som nu kulminerar i min forsta arbetsfria dag pa valdigt, valdigt lange. for det ar jag vard.

konservationsfasen

ibland kan det bästa viset att komma vidare med ett manus eller projekt som gått i stå, helt enkelt vara att börja pyssla med något annat för ett tag. att tänka nytt om något helt nytt. att släppa taget och hänge sig åt andra passioner. att vara otrogen med den första partens goda minne.
långfilmsmanuset ligger nu tryggt och vilar i bakhuvudet under den närmaste tiden, medan manuset till min s.k. 'Diploma Film', min examensfilm här i Prag, med inspelning senare i vår, kommer få företräde den här veckan och den kommande. en längre kortfilm vars tematik kretsar kring förlåtelse. efter all experimentering med filmerna i IMPROVISATIONSTRILOGIEN och med den experimentella dramaturgin i långfilmsmanuset, så är det överraskande skönt att få berätta en konventionell historia från början till slut.

man träder kanske in i sin konservationsfas nu, måhanda?

puppetmaster

every scene is like a minefield. the characters are slowly sweeping it for clues as to who put the malicious devices under the edge of the openly reasonable, while the Puppetmaster, battered and rusty as he is, observes from afar in the bunker of his mind. but the metaphysics of this particular minefield reminds us of the foulness of dramaturgy; there can be no backtracking of steps. every move forward and every push to the side constitutes a new pattern of disaster and maimed patches of ones soul.

the Puppetmaster can use his strings both to control, and to strangle himself.

ain't that the truth

"... so I don't think this film liked me very much."

språkförbistring på PCFE Film School här i Prag. med 15+ olika nationaliteter, kan engelskan ibland ta sig smått genialiska uttryck...

midnattsblues

nu orkar jag inte mer. har skrivit tre dagar i sträck. är emotionellt utpumpad. deadline torsdag morgon. inlämning vid midnatt om 48h. det finns ingen som håller en laddad pistol mot mitt huvud. det är just det som irriterar mig. varför har vi inte inbördeskrig i detta mitt avlägsna hemland? tjeckisk roulette, någon?

77 anledningar att inte hålla käft

när jag bläddrar från sida till sida i mitt halvfärdiga filmmanuskript för långfilm (1st draft, akt 1 och akt 2, del 1 är nu helt färdiga, återstår akt 2, del 2 och akt 3, som är vardera 35% färdigförfattade), två sidor i taget i Adobe, så är det inte annat möjligt än att jag blir lite häpen över själva faktumet - har lilla jag verkligen skrivit allt det där? kommer all den där texten ur lilla mig? med vilken rätt greppar jag tangenterna och tvingar dem att skriva vad jag än önskar? av vilken anledning anser jag min röst vara sprungen ur den allsmäktiges ersättningskör? hur kommer det sig att jag begåvats med denna möjlighet som jag nu besitter; att stöpa orden och meningarna och deras underliggande och bakomliggande och överliggande och förbi-liggande syften? det är då jag ser dessa 77 författade sidor, början till något annat, som jag inser att lilla jag är en liten myt i sig. det finns inget litet jag. och så länge dessa 77 sidor överlever ransoneringar och digitala konverteringar, så kommer det heller aldrig att vara så.

individual schedule

MONDAY
9.30-11.15.
Cinematography Theory Group A

11.30-13.15.
Advanced dramaturgy Group A

15.30-17.15.
Directing theory

TUESDAY
No classes

WEDNESDAY
9.30-11.15.
Advanced editing for film and documentary

THURSDAY
9.30-11.15.
Advanced directing Group A

11.30-13.15.
Editing music video & commercials Group B

13.30-16.30.
Workshop B - Directing Unit B

FRIDAY
Advanced cinematography Group A
9.30-11.15.

11.30-13.15.
Protools Group B

Practical editing
13.30-17.15.

tunnelseende

efter två års klinkande på berättelsen, varav de senaste tre månaderna har utgjort tyngdpunkten, anländer insikten med något skamset välbehag - det är inte på protagonistens resa som fokuset bör ligga, utan på varför resan överhuvudtaget är viktig för protagonisten. jag förtjänar inte den gåva jag blivit given och missbrukar med jämna mellanrum.