alfahundens böjda öron och slaka svans

imorgon är det en vecka sedan inspelningen av "ÅTTIOSJU", och jag inser inte förrän nu att den gångna veckan har varit färgad av post-produktionsdepressionen. det är tillståndet man försänks i efter en tid av intensiv planering och positionering och allmänt kreativt rus, som blir till ett slags icke-tillstånd av vakuuminducerad verklighet där kontrollen över projektet förlorades i samma stund som man viskade "bryt". jag har varit väldigt nere den senaste veckan. allting har varit grått och tungt och allmänt tröttande. koncentrationen har sviktat.

i bakhuvudet vet jag att vi har en fantastisk film med oss därifrån. men själva projektets grundnatur med endast en tagning (två, med kran-shotet) och den enda inspelningsdagen, lämnar mig med ett behov av mer. mer inspelning. mer kreativitet. mer samarbete med begåvade människor. mer alfahundskomplex.