transformer

omskrivningsprocessen är den mest angelägna. det är i den som stringensen anländer. rösterna mumlar inte längre utan talar högt och tydligt. rappakaljan försvinner. men framförallt - alla de där små vidlyftigheter man unnat sig i texten förtydligas i all sin omöjlighet. självhävdelsen blir helt plötsligt mindre intressant. när styckena förtydligas, passagerna kortas ner, replikerna försvinner helt och ögonblicken expanderar och andas mer än ens eget ego - det är då man skriver. punkten upp till det är bara ren notarieföring av tankar, idéer, behov och rena vanföreställningar. ombearbetningen och den ömt brutala behandlingen av texten är textens helt unika egenhet. man kan dekonstruera och underbygga och transformera och peka åt samma håll som man gjorde innan men på helt andra vis. det är i detta sammanhang jag trivs med mina egna nycker.