c.

det är märkligt hur stilla denna del av världen förhåller sig gentemot den övriga delen av dygnet, då den befinner sig någonstans mellan halv ett och kvart över fem på morgonen. gatljusen tävlar med skuggorna om tystnad och gör inte mer djävelskap än vad de själva vill. de senaste dygnen har ägnats åt ett försök att vända dem; man har färdats genom dem i hopp om att vända dem åt andra hållet men utan att lämna sin utstakade riktning. man ställer sig tvärs emot sin omvärldsrytm och börjar för första gången tro att man börjat hitta rätt. i ens huvud, omgiven av ens tankar i tron om någonting annat, någonting bättre, någonting alldeles annorlunda än det man aldrig riktigt haft, så finns det nu endast en klartänkt, suddig massa som håller en i handen efter att den sågat av ens arm.

på denna sidan av dygnet ringer inte telefonen; på denna sidan dygnet passerar inga bilar genom köket och det vandrar inga knackningar längs med ytterdörren; ljuset stör inte mitt privata mörker och till och med det inbjudande hummandet från kylskåpet försätter sig i nokturnalt tillstånd. inga röster från gatan. ingen stress om att nå människor i min bekantskapskrets angående diverse triviala och världsomvälvande ärenden. inga deadlines. inga psykosociala spel. inga lögner. inga obehagliga sanningar. ingen csaba bene perlenberg. bara, C.