violett

utanför rasar en blygsam höststorm. den blir plump i sina försök att agitera då den inte lyckas dra till sig min uppmärksamhet mer än på en perifer basis. på bordet har det orangea stearinljuset ersatts av ett bastant, fyrkantigt blockljus med mörkviolett hud. den brinner så andäktigt så. natten är morgonens försmak. den första akten håller mig fortfarande i sitt grepp. ljus om några timmar. den ska jag hälsa i vaket men inte nödvändigtvis klarvaket tillstånd.