farfars reaktion och rogers välmening

FARFAR fick se de första femton minuterna av filmen. han tyckte den var realistisk i sin händelseutveckling och tyckte mycket om den. det finns aldrig något värre än den stund som ens familjemedlemmar ser ens verk. en "vanlig" publiks reaktioner, oavsett hur de är, kan man hantera på ett mer enkelt vis. med familjemedlemmar finns det år och år av bakomliggande faktorer som väger in.

den enda sak som jag kan komma på som är jobbigare än familjemedlemmar som ser ens verk, är möjligen ROGERs hårda kommentarer efteråt. det mest irriterande är att han faktiskt brukar ha rätt. förutom när han har fel. för då har han fel. rätt brukar han ha när det gäller tekniska saker. klipptekniskt, t.ex. jag har aldrig sett maken till bildrutemassakrerare. när vi gjorde "TYSTNADEN TALAR MÅNGA SPRÅK" tillsammans, så lyckades han få fram en klippversion på 14 och en halv minut, från den första klippningen på 19 minuter. mannen är makalös. fel kan han ha när det gäller alternativ dramaturgi. efter hans totalsågning av första delen av IMPROVISATIONSTRILOGIEN, "NARRATIVITAE", pratade jag inte med honom på över en månad. detta skäms jag över. en konstnärs ego är ömtåligt. men fel, det hade... någon av oss.

för övrigt försökte roger begå en social insats för en stund sedan. han försökte övertyga mig att ta mig till KASERNPLAN här i LANDSKRONA och se någon slags vattenpolomatch, som visst ska äga rum om ett par timmar. nationens ära och allt det där. VUXNA MÄN SOM SPARKAR PÅ EN BOLL...
tänk om, TÄNK OM, det skulle finnas bara HÄLFTEN så många kultursidor i dagspressen och kvällstidningarna som det ägnas åt sporten. TÄNK OM författare, poeter, tecknare, skulptörer, skådespelare, regissörer, musiker och annat löst pack skulle tjäna ens en fjärdedel av det som idrottare gör.

TÄNK OM.