från magnus

jag bad SARA och MAGNUS att skriva ett par rader om hur de upplevde det öppna repet på DUNKERS och även inspelningen. sara kommer att skriva i nästa vecka, medan magnus är först ut:

som bitter amatör (anmärkning, csaba: det finns inte ett uns av amatör i magnus gestaltning) kan jag egentligen inte prata om något annat än känslan av att medverka i filmen "ALEXANDERS AFTON". eller amatör på gränsen till erfaran amatör (6953 träffar på google på sidor med helt annat innehåll). jag är likt dom gamla grekerna nervös i natur och när projektets första övning, öppet rep på DUNKERS, närmade sig blev jag lite nervös. när man inte jobbar heltid med att spela teater hinner man bli lite stel mellan varven och de tar ett tag att "defrost". men mötet med SARA GLASER, en rolig och på många sätt bra människa, underlättade situationen och min nervositet försvann långsamt.

repet på dunkers var roligt men svårt, svårt att föda material. dom långa tysta pauserna under repet var inte stora konstnärer/skådespelare som höll dramatiska pauser noga inräknade, det var två personer som inte visste vad fan de skulle säga. det var svårt att hitta karaktären och svårt att hålla fast i det man hittade. jag använde grejor från mig själv som passade historien och bedrev ett pusselarbete angående ALEXANDERs barndom, tonår och fadersrelation. alexander skämsöver sitt beteende, en känsla som var tacksam att lägga in i spelet.

en ambition jag har när jag försöker skådespela är att i varje ny film eller pjäs jag medverkar i ska vara bättre än jag varit tidigare, att varje tillfälle bör utnyttjas för att testa nya sidor hos mig som aktör. denna ambition lyckas jag inte alltid med, men jag försöker. att jobba med CSABA är alltid intressant då han vill otroligt mycket och kastar sig ut oftast ut utan skyddsnät vilket är bra och inspirerar mig. han saknar inte framåt rörelse, snarare tvärtom, men han saknar förmågan att vila i nuet, att ägna sig åt lugn reflektion. priset för den brådskan är förutom total framgång i csabas fall tyvärr också magsår eller magkatarr. låt oss prata lite om magkatarr - det gör ont!

att jobba med sara glaser. det som är bra med att jobba med skådespelare som är bättre än sig själv är att de höjer ens prestation genom att vara bra själv. så hon fick mig att spela bättre helt enkelt. Trots problem, enligt hon själv, med att hitta en karaktär, ett skal så blev hon snabbt en cancersjuk, sjukhusklädd och ganska stirrig tjej.

jennifer som tog ljudet var också enbart positiv att ha och göra med. nu vet jag inte hur ljudet blev så jag ska inte säga för mycket men skådespelet i hissen var av en mer emotionell natur och hon tog sin yrkesroll på fullt allvar trots att det är pisstråkigt att ta ljud.
så nu väntar jag nyfiket på en första tjuvtitt på filmen. men att producera en grovklippning på en vecka csaba, jag vet inte om det går? ...det är midsommarafton och jag ska snart fylla min själ med alkohol - GLAD SOMMAR!!!!!