synopsis

och här kommer synopsisen (den officiella - det finns en icke-officiell också, som tillhörde arbetsmaterialet):

"ALEXANDERS AFTON" bottnar i behovet av att relativisera kring och utforska bortgången av regissörens far under hösten 2005. den ledande arbetsmetodiken följer den som anammades vid "EKO"-inspelningen, och klippningen kommer vara därefter. då improviserade skådespelaren MATTIAS MALMGREN i samklang med regissören fram ett samtal som malmgrens karaktär hade med sin andra hälft i telefon. detta samtal bestod av kraftiga jump-cuts, för att effektivt ta bort perlenbergs inlägg, och skapade samtidigt en intressant rytm och en distinkt stilistik för kortfilmen.

filmen utspelar sig i ett enda slutet utrymme; en sjukhushiss. MAGNUS GÖRANSSON gestaltar ALEXANDER, 25, som stiger in i hissen med två plastkassar i handen och en bag över axeln. alexander har bara för ett par timmar sedan blivit informerad om sin hemlöse fars bortgång i cancer. han har nu varit på sjukhuset för att hämta tillhörigheterna efter den far som han aldrig riktigt kände. de två plastkassarna och bagen innehåller hans fars enda tillhörigheter - en summering av vad alexander tycker varit ett bortkastat liv. som ung framgångsrik säljare, har alexander de senaste åren levt i ett materiellt rikt liv, med minimal kontakt med sin far. den skam han känt inför sin fars leverne är på väg att eruptera i en känslomässig explosion.

då hissen rör sig neråt, stannar den upp på våningen under. in stiger SOPHIA, spelad av SARA GLASER. sophia har samma morgon fått beskedet att hennes lungcancer är på väg att förtära henne. hon har högst ett halvår kvar att leva. hon är nu på väg ut till sjukhusets rökruta för ett bloss.

alexander och sophia är högst involverade i sina egna tankar, och märker knappt den andres närvaro. De vill båda lämna denna morgons händelser bakom sig och på något vis glömma bort att de någonsin inträffat. Och det är då det oplanerade händer - hissen fastnar, och två vitt främmande människor, som delar något för andra oförståeligt, märker varandras närvaro. och de kommer inte att komma ut därifrån på länge, länge...

hissen representerar både det otänkbara; det som helt plötsligt inträffar, samt det slutna rummet, det vakuum, känslan av att stå stilla och stå fast, samtidigt som man känner sig allt mer jagad, då ett oväntat, livsförändrande besked anlänt. det är i denna slutna värld som de mest gränssökande känslor föder sig själva.