kort är inte gott

nu när jag kommit ungefär halvvägs med klippningen av filmen, så finner jag mig själv överraskad över hur många långa tagningar vi faktiskt har med. långa tagningar, hela scener utan klipp, är bra. de är till och med mycket bra. när en skådespelare lyckas hålla vår uppmärksamhet, kräva den, över en lång period, en, två, kanske till och med tre minuter, utan att jag som regissör går in och understödjer deras gestaltning med ett klipp eller tu, så är det magi. perfektion. fulländning in absurdum. mer sånt, tack.