reagör

benämningen skådespelare, tillika aktör, måste anses vara ofullständig, ja, om inte till och med direkt missvisande. den människa som ställer sig framför linsen och ber mig använda den med vördnad, ljuger inte för varken mig eller dig. denne person har inga förfalskningar att bära, den förvränger inte sitt stoft och den ber heller inte om vår nåd. det ska den heller inte göra. i termen skådespel så antyds det att det är ett spel vi betraktar och att detta spel är något värt att (be)skåda. sevärt är det onekligen, oavsett om det är rörande eller inte, men vi spelar inte med andras känslor. det är ofärskämt och barnsligt och bör hanteras med varsamhet. därför vänder jag mig mot det, då denne porträttör av en människa, inte en karaktär, ej spelar för oss. den är. på samma sätt ställer jag mig frågande till benämningen aktör. även detta antyder en form av tillgjordhet. det gagnar inte oss, varken publik eller oss konstnärligt ansvariga, att ha en skrake till människa framför vår lins. det kvittar på vilket sätt linsen då är slipad, skraken blir inte mer människa för det. nej, varken skådespelare eller aktör är en fullgod benämning på den person vars uppgift är att synliggöra gestaltningen för oss. om vi förutsätter att det är en människa, inte en karaktär, om än en gestaltning, som vi möter där på duken (för vi möts halvvägs mellan duken och salongsfotöljen), så måste vi så alltså konkludera att yrkesbenämningen på en sådan skall vara en REAGÖR. ty det är det man som människa gör. man reagerar på uppkomna situationer, eller frånvaron av dem. allting är en motreaktion, så även passiva aktioner. vi är aldrig oberoende av varandra, även om detta ibland kan vara vår önskan. på samma vis som jag är en CINETEKNIKER (1, 2 ), är mina ledfyrar mina reagörer.