torsdag, oktober 26, 2006

sanning och konsekvens

det finns ett ögonblick i varje inledningsskede av ett projekt, innan det att ett ord skrivits, innan ett ord yttrats och innan en bildruta befläckats. det är inte stunden då man nås av idén, för det ögonblicket kan och bör man aldrig lita på eftersom det är ett afrodisiakum av självförnekelse. istället är det stunden och steget efter det, då man inser att "det här kommer att bli ett fantastiskt projekt". man ser början och slutet på projektet redan innan man ens börjat arbeta med det, eftersom det är det en regissör gör. regissören bestämmer hur något börjar och hur något slutar. allt däremellan har regissören mod nog att låta hända av sig själv. så ock, och inte minst, i den dokumentära tappningen. och när man nu står inför sitt andra dokumentära verk, innan det första ens har färdigställts men långt efter att det borde ha gjort det, så är det ett risktagande olikt något annat. ett fiktionsverk är dömt att misslyckas redan från början, eftersom det aldrig kommer kunna bli den sanning man eftersträvar, utan endast någon slags variant utav det, just för att det aldrig var en sanning till att börja med. men en dokumentär gestaltning är vad det är, just för att det inte är något annat.

en cinetekniker väljer inte att åstadkomma magi - han ber om tillåtelse att ikläda sig en skuggas skrud.

Etiketter: , , , , , , ,