skriv tydligt men med ambiguitet

om reagören gång på gång förglömmer en och samma replik är det troligtvis på grund av att manusförfattaren inte gjort sitt jobb. en replik måste kunna fastna och förfasa, häpna och häckla, roa och oroa, skrämma och ge intryck av att vara viktig. tappar man repliken gör man det för att den inte betyder något, och då förtjänar den att trilla mellan sprickorna av ens bristande kreativitet och allmänna livsduglighet. samtidigt är det viktigt att regissören låter reagören skriva om och stryka över vid behov. detta blir givetvis lättare och svårare om regissören och manusförfattaren delar yttre skal. det skrivna ordet är inte fridlyst. bara upphovsmannaskyddat.