regissörskap

någonstans mellan ett egos avgrund och en kreatörs ledarskap återfinns regissören. det är en position som med rätta är mytomspunnen men vars bastion ständigt blir utsatt för illasinnade angrepp av de som vill klä av denna gärnings mekanismer in till stålflisets intetsägande totalvikt. det påstås finnas regler för både det ena och det andra; ett hantverk som kan läras ut och finjusteras genom planering och övning. med detta materialistiska synsätt kommer man endast till en viss gräns; den som är kringdragen det allra heligaste. onekligen är regissör en yrkesroll likt alla andra på det vis att det finns ett hantverk som är grundläggande för yrkesskapet - men det är skillnad på att regissera och att inta ett regissörskap. känner man inte in till minsta benfragment att man är utvald av den högre makten man kallar sin spegelbild till att gestalta varelser och ikläda sig världar med interstrukturella konsekvenser som följd, då ska man packa ihop och åka bort och aldrig mer återvända. det är skillnad på att ge regi och att regissera. alla kan lära sig en metodik - men få finner sin egen.