energikonservering

att vara ansvarig för en inspelningsplats kräver lika mycket finess som råstyrka. kanske inte nödvändigtvis i den ordningen. det kan vara väldigt slitsamt att vara centrumet för 15 människors uppmärksamhet och frågor, förslag och allmänna samtal. man måste kunna sålla och välja ut, filtrera och välja bort information på ett löpande band, samtidigt som man måste visa tålamod för människor som har nånting viktigt att säga, samtidigt som man ser att en annan medlem av ens crew har någonting minst lika viktigt att säga. det handlar om att ta sig den tiden man behöver, för att längre ner på gatan inte förlora ännu mer tid, för att kommunikationen inte var tillräckligt rak till att börja med. som kreativ ledare handlar det också om att konservera med sin energi. det blir lätt som så att man kastar sig huvustupa in i en känsla, ett skeende, en mänsklig gestaltning, för att hela tiden vara i 'nuet', ständigt beredd att lägga märka till ett lager eller en nyans som man antingen inte hade väntat sig, eller inte vill ha med. man måste kunna skilja på att vara engagerad och att vara manisk - det handlar helt enkelt om att inte lägga in mer energi än vad man får ut. en regissör som även är sin egen manusförfattare lever med ett verk ungefär tre gånger så lång tid som någon annan medlem i ens crew. från stunden av inspiration till den första visningens finala ögonblick passerar man många vidöppna mil. därför måste man också vara försiktig med att inte vara så pass engagerad, att man en dag vaknar upp och har fått en avsmak för projektet. och har man det, så måste man känna till de små finurligheterna som kan fungera som lockmedel för att finna sin väg tillbaka. det måste finnas fri sikt i alla riktningar. om man efter endast ett par dagars kortfilmsinspelning sover i ett och ett halvt dygn i sträck, så bådar det inte gott inför en framtida långfilmsinspelning, som tar flera veckor, kanske till och med månader.