nattagärning

01:38, natten mot den näst sista torsdagen i PRAG, på resonabelt länge. LENNY KRAVITZ´s profant undersköna "LITTLE GIRLS EYES" i hörlurarna; mörkret rispar mina fönster och den lilla tjeckiska lägenheten andas storhet. gångna tankars undangömda filer klickas öppna igen och avslöjar banala tankar och löften om något mer. ett återuppsökande av kärnan till det man en gång hade tro på; ett halvfärdigt långfilmsmanus med hål mellan raderna, där andemeningen i ens karaktärer torde finnas; sipprande struktur och ångande hybris. då hittar man de enstaka beskrivningarna om tänkbara scener längst ner i ett textdokument; ett eller tretton eko av kantiga repliker men vars själva ton klingar rätt; laptopens bjärta sken sliter itu ens ögonhinnor och ger min huvudvärk mer bränsle; jag rör mig snabbare än vad jag någonsin varit kapabel till men vågar inte flytta min blick från mitt inre med risk för att försvinna i dunklet; man projicerar sina egna neuroser på ens stackars karaktärer och man blir det som man länge haft en värdefull avsmak för: dessa känsloparasiter, som berättigar sitt lapande med att vara i allmänhetens tjänst genom individens förgängelse.