77 anledningar att inte hålla käft

när jag bläddrar från sida till sida i mitt halvfärdiga filmmanuskript för långfilm (1st draft, akt 1 och akt 2, del 1 är nu helt färdiga, återstår akt 2, del 2 och akt 3, som är vardera 35% färdigförfattade), två sidor i taget i Adobe, så är det inte annat möjligt än att jag blir lite häpen över själva faktumet - har lilla jag verkligen skrivit allt det där? kommer all den där texten ur lilla mig? med vilken rätt greppar jag tangenterna och tvingar dem att skriva vad jag än önskar? av vilken anledning anser jag min röst vara sprungen ur den allsmäktiges ersättningskör? hur kommer det sig att jag begåvats med denna möjlighet som jag nu besitter; att stöpa orden och meningarna och deras underliggande och bakomliggande och överliggande och förbi-liggande syften? det är då jag ser dessa 77 författade sidor, början till något annat, som jag inser att lilla jag är en liten myt i sig. det finns inget litet jag. och så länge dessa 77 sidor överlever ransoneringar och digitala konverteringar, så kommer det heller aldrig att vara så.