backside

fann nedanstående i en anonym textfil på mitt skrivbord igårkväll. uppenbarligen glömde jag att publicera den under inspelningens gång. dagarna därefter har varit fulltecknade av arbete, vilket gjort att texten förblivit undangömd. dock, är den som följer:

sex timmar och fyra minuter kvar till inspelningen av min examensfilm här i PRAHA. har just avslutat den sista (?) tekniska genomgången av kameran.

min vana trogen, så blir en slags form av improvisation denna helgs arbetsmetodik. först tre dagar innan inspelningsstart kände jag mig säker nog att skraffsa ner historiens utveckling och dramaturgi i någon form av halftydlig synopsis. repetitionerna tidigare i dag, on set, gjorde både mig och min medregissör ASGER LINDGÅRD betydligt lugnare. den råa energin våra skådespelare uppvisade bar med sig ett löfte om kinetisk energi i gestaltningen - deras momentum kommer vara det som glöder bildrutorna samman.

arbetsfördelningen är medvetet oklar - vi enades på ett tidigt stadium om att förneka någon slags etablering av en rigid arbetsfördelning. det skapar frustration och stress. istället är nyfikenhet och öppenhet nycklarna till kommunikationen - mellan oss som regissörer, från oss till våra aktörer. vi delar våra idéer och inslag av inspiration inför varandra; vi tillåter varandra att prova på olika saker; vi lyssnar på varandra med äkta intresse och tror inte att våra egna idéer är bättre än den andres. dock är jag designerad cinematograf medan ASGER är redigerare. vi delar på personregin och blockeringen, samt produktionsärendena och oron för ljussättningen. vi handhar vår egen produktion för att ha full kontroll och har medvetet uteslutit våra lärare från utvecklingsprocessen för att behålla vår optimism om vad vi tror kan vi bli ett spännande drama om det overkliga i vardagen.

det här projektet markerar flertalet 'första'-gångssaker. dels är det första gången som jag medregisserar ett projekt, men dels är det även första gången som jag går i produktion utan att veta filmens titel. i mina egna stilla funderingar sliter jag ofta itu ord och bokstäver och fogar samman dem med förhoppningsmassa. dessa titlar leder sedan, oftast, vidare till en ton eller enskild händelse, som i sin tur, efter många om och varför, leder till en sammanhängande historia.

på samma sätt som min kreativa process baserad på titlars lockelse får mig att skapa något, fortsätter den här filmen min tradition av fascination av enstaka platser, som senare leder till filmer. inte sällan skapar jag mig en handling baserad på det faktumet att jag försälskat mig i platsen och gärna ser att en film, vilken som helst, äger rum just där. mina filmer "CECILIA", "EKO", "BRIDGED", "CRISP" och inte minst "VÄSENPUMPEN" är alla filmer som härstammar från en inledande känsla som jag blivit given av en plats, rakt in i mitt inre. vissa skulle måhända kalla detta för nyckfullhet och brist på disciplin. jag väljer att kalla det för romantiskt skapande, baserat på viljan att bli överraskad. med mina 23 år skulle det vara arrogant att tro att jag har något att säga om dessa platser som så många före mig vistats i. varje gång jag lämnar min hemdörr bakom mig vill jag känna att möjligheten existerar att jag just denna dag kommer hitta till en plats som har någonting som den vill berätta för mig. det enda jag kan göra är att lyssna på det som viskas och hoppas att jag hört rätt.

författat 01:32, natten mot lördagen den 12:e maj