pcfe quotes spring 2007

after the autumn term ´06, I posted this list of memorable quotes from the good folks at the faculty of PCFE Film School. this time around, regarding the spring term ´07, it's a much shorter list, but still oh so good. anonymity is a given, though. (if any PCFE alumns has a quote or two to add, please send them!)

"That´s a terrible shot. There´s no foreground, middleground or background!"

"I believe in Freud. Everything's about fucking." (re: character's motivations)

"Ignorance is a bliss, but not necessarily a good thing to have." (re: a directors mentality on set)

"The lens was so wide you could see what was going on behind the camera!"

"There's no rules to editing. [...] But what you just did with that cut was completely wrong."

"In editing, when you say to yourself 'I don't know what the heck I just did, but it sure as hell worked', you know you're on the right track."

"You have to let go of the notion of the cliché as something with a bad undertaste. We are an art, often using clichés. Sometimes you have to use the cliche, which everyone will understand."

"Everything has to be simplified with regard to what has to be visualised."

"I really don't know what's wrong with this computer/camera/button/thingie/programme/deck/microphone... STEEEEEEEEEEEVEEEEEEE!"

looking good

min och ASGER LINDGARDs korfilm 'NEVERWHERE' blev igarkvall nominerad till BEST CINEMATOGRAPHY (CSABA BENE PERLENBERG) vid PCFE's examensceremoni. detta bland 5 nominerade av 25 visade filmer. roligt.

neverwhere

nu ar allt nastan over. ikvall ar det avslutningsfest pa ett café nara skolan. for en stund sedan tog den5h langa examensvisningen slut, med over 25 filmer. pa tisdag kommer det upp produktionsinformation samt officiella produktionsbilder om min och Asgers examensfilm, nu dopt till NEVERWERE.

pa onsdag lamnar jag PRAHA, for ett par veckors forfattarvistelse i SALZBURG. mot nya oklarheter. alltid. garna.

end of times

tre dagar kvar av skola. sex dagar kvar i PRAHA.

ikvall blev ASGER klar med fargkorrigeringen pa var fortfarande otitulerad examensfilm. jag ar nastan klar med klippningen av RAFAL KASPAROV's examensfilm. imorgon knyter vi forhoppningsvis ihop pasarna pa bada projekten. torsdag kvall ar det post-klippnings-avstressnings-grillparty pa ASGER's takveranda.

allting narmar sig sitt slut. sa ock det roliga.

backside

fann nedanstående i en anonym textfil på mitt skrivbord igårkväll. uppenbarligen glömde jag att publicera den under inspelningens gång. dagarna därefter har varit fulltecknade av arbete, vilket gjort att texten förblivit undangömd. dock, är den som följer:

sex timmar och fyra minuter kvar till inspelningen av min examensfilm här i PRAHA. har just avslutat den sista (?) tekniska genomgången av kameran.

min vana trogen, så blir en slags form av improvisation denna helgs arbetsmetodik. först tre dagar innan inspelningsstart kände jag mig säker nog att skraffsa ner historiens utveckling och dramaturgi i någon form av halftydlig synopsis. repetitionerna tidigare i dag, on set, gjorde både mig och min medregissör ASGER LINDGÅRD betydligt lugnare. den råa energin våra skådespelare uppvisade bar med sig ett löfte om kinetisk energi i gestaltningen - deras momentum kommer vara det som glöder bildrutorna samman.

arbetsfördelningen är medvetet oklar - vi enades på ett tidigt stadium om att förneka någon slags etablering av en rigid arbetsfördelning. det skapar frustration och stress. istället är nyfikenhet och öppenhet nycklarna till kommunikationen - mellan oss som regissörer, från oss till våra aktörer. vi delar våra idéer och inslag av inspiration inför varandra; vi tillåter varandra att prova på olika saker; vi lyssnar på varandra med äkta intresse och tror inte att våra egna idéer är bättre än den andres. dock är jag designerad cinematograf medan ASGER är redigerare. vi delar på personregin och blockeringen, samt produktionsärendena och oron för ljussättningen. vi handhar vår egen produktion för att ha full kontroll och har medvetet uteslutit våra lärare från utvecklingsprocessen för att behålla vår optimism om vad vi tror kan vi bli ett spännande drama om det overkliga i vardagen.

det här projektet markerar flertalet 'första'-gångssaker. dels är det första gången som jag medregisserar ett projekt, men dels är det även första gången som jag går i produktion utan att veta filmens titel. i mina egna stilla funderingar sliter jag ofta itu ord och bokstäver och fogar samman dem med förhoppningsmassa. dessa titlar leder sedan, oftast, vidare till en ton eller enskild händelse, som i sin tur, efter många om och varför, leder till en sammanhängande historia.

på samma sätt som min kreativa process baserad på titlars lockelse får mig att skapa något, fortsätter den här filmen min tradition av fascination av enstaka platser, som senare leder till filmer. inte sällan skapar jag mig en handling baserad på det faktumet att jag försälskat mig i platsen och gärna ser att en film, vilken som helst, äger rum just där. mina filmer "CECILIA", "EKO", "BRIDGED", "CRISP" och inte minst "VÄSENPUMPEN" är alla filmer som härstammar från en inledande känsla som jag blivit given av en plats, rakt in i mitt inre. vissa skulle måhända kalla detta för nyckfullhet och brist på disciplin. jag väljer att kalla det för romantiskt skapande, baserat på viljan att bli överraskad. med mina 23 år skulle det vara arrogant att tro att jag har något att säga om dessa platser som så många före mig vistats i. varje gång jag lämnar min hemdörr bakom mig vill jag känna att möjligheten existerar att jag just denna dag kommer hitta till en plats som har någonting som den vill berätta för mig. det enda jag kan göra är att lyssna på det som viskas och hoppas att jag hört rätt.

författat 01:32, natten mot lördagen den 12:e maj

exposition #2

On set. ASGER LINDGÅRD, boom-operator.


NASTIA GONCHAROVA, director, with script in hand.


Example of NASTIA's wonderful storyboard abilities.


Another look at NASTIA's impeccable vision.


Gaffer tape. Can't live without it. CSABA BENE PERLENBERG, AD.


JANA, actress, on set.

de korrumperande motgångarna

tre dagar ifrån inspelningen av min examensfilm här i PRAHA, är jag inne på mitt tredje projekt.

jag läser igenom gamla anteckningar och noteringar till mig själv och slås av vilken lärofylld termin det varit här. inte i kvantitet av vad som åstadkommits, utan allt det som aldrig fann sin form. ibland lämnar det man är i avsaknad av, än större spår än om man faktiskt hade kunnat åstadkomma det man försökte sig på att spåra.

i början av februari påbörjade jag arbetet med "THE LITTLE LION-DUCK", vilket var ett 50-något sidor kort manus som jag ämnade regissera som min avgångsproduktion tillsammans med NASTIA GONCHAROVA, från KAZAKHSTAN. efter tre givande omskrivningar fann vi dock nödvändigheten i att erkänna att vi befann oss varande i en situation då vi inte såg något annat val än att lägga det åt sidan. för alltid. trots lovande feedback från flera parter, fann vi att de platser vi båda, på var sitt håll, trodde att vi kunde få finansiell uppbackning ifrån, efter viss blygsam uppvaktning, visade sig vara återvändsgränder. man producerar inte ett 50-något sidor kort manus utan att ha en avsevärd budget. detta visade sig vara en värdefull påminnelse om behovet av en moderat tempererad entusiasm. i dagens produktionsklimat försätts regissörer i en situation där man förväntas (tvingas) lägga ner lika mycket arbete och energi på sin presentation som om man redan var i fullt inspelnings-läge. det innebär att man vid de tillfällen då man inte lyckas övertyga olika finansiärer om projektets bäraktighet eller potential (vars beslut ofta är ett utslag av personligt tyckande och smak och politisk korrekthet kontra desillusionerad, eftersträvansvärd politiskt korrekt politisk inkorrekthet), utsätts för en emotionell backlash som riskerar att avtrubba regissörerna och förhalta andra projekt (som man ju tvingas att ha, eftersom man konstant måste ha ett alternativt projekt redo i sidogångarna i händelse av att det första inte lyckades nå hela vägen fram).

den enkla (?) lösningen på detta är att se på projekten ur en s.k. professionell synvinkel. som objekt. detta omyndigförklarar dock den konstnärliga aspekten och är således inte en försvarsbar position. men en blandning av nykter realism och berättigad passion får anses vara ett gångbart förhållningssätt att hantera traumat av ett aborterat projekt. en slags charmerande, pseudo-cynisk världsvanhet.

det andra projektet var en kortare, och mer socialrealistisk kortfilm som jag fortfarande när förhoppningar om realisation. men lärdomen av att även det projektet strandade, är följande: man måste veta under vilka omständigheter ett projekt är genomförbart, och till vilket pris.

så när jag nu skrafsar lösryckta visuella ledtrådar ur minnet och ser någon slags stringens i riktningen de alla strävar mot, så inser jag att mitt arbete med improvisation ännu ej är över. mitt tredje projekt, som defacto kommer bli min avgångsfilm, kommer vara baserat på någon sådan slags metodik. aktörer är engagerade på förhand och en inspelningsplats utvald. en grundläggande berättelse-förutsättning börjar anta en gångbar skepnad, emedan tematiken är klar: voyuerism kontra identitet; integritet innehållande korrumption.

mot otrampade fält; via de igenväxta stigarna som leda oss dit. minsann.

motionless emotion

the English word 'emotion' holds a double meaning in relation to the art of cinema. on one hand, any form of emotion in an actors performance, a delicate framing, a supporting music que or a well placed cut, creates a resonance in the audience's reaction to its portrayal. but on a much more basic level, the very construct of the actual word 'emotion' signifies its importance to the cinematic elements: 'e' and, more importantly, 'motion'. when we feel, something is, quite evidently, in motion within ourselves. when an individual experiences an emotion, there is a factual transference between one sort of state of mind, to another: a form of flux. this, in turn, creates yet another movement, which is the consequence of the first one.

all movements echo and breed new patterns of movement. and, hopefully, a well deserved emotion, as well.

visions, my ass

Listen, I really want to make my film, but not at the expense of not being able to make my film. Okay?

Me, in a conversation earlier today, regarding my next short film, where the subject matter has proved to be a possible hindrance against an actual production of it. Compromises are sometimes a factual necessity. Visions are sometimes a practical impossibility.

time out

denna blogg träder nu i träda för en smärre tid och kommer, om inget stort händer, öppnas igen den 1 maj 2007. det finns behov av introspektiv och utvidgande av den personliga riktningen. har man ingenting att säga är det lika bäst att idka tystnad.

individual schedule

MONDAY
9.30-11.15.
Cinematography Theory Group A

11.30-13.15.
Advanced dramaturgy Group A

15.30-17.15.
Directing theory

TUESDAY
No classes

WEDNESDAY
9.30-11.15.
Advanced editing for film and documentary

THURSDAY
9.30-11.15.
Advanced directing Group A

11.30-13.15.
Editing music video & commercials Group B

13.30-16.30.
Workshop B - Directing Unit B

FRIDAY
Advanced cinematography Group A
9.30-11.15.

11.30-13.15.
Protools Group B

Practical editing
13.30-17.15.

absolute beginners

saturday night. SVETOZOR CINEMA in PRAHA 1. MOFFOM - the international music film festival had a director visit, acclaimed music video and documentary director JULIEN TEMPLE. the reason for his presence: the showing of his feature film "ABSOLUTE BEGINNERS" from 1985. the showing, according to MR. TEMPLE, was the first time in 20 years that he had seen the film. and, one must agree with the presenter, that the film has without a doubt aged well. the cinematography and the editing in the film, beats out much of what is shot and produced today. the film proved to be a critical and financial disappointment, leading to a stagnation of the British filmindustry and forcing MR. TEMPLE to flee his home country. it was the most expensive British production for it´s time, and it´s lackluster box-office had severe consequences. the film is, however, on the verge of a cult resurrection.

here are a few of MR. TEMPLEs post-showing, Q&A-comments:

- It was an attempt to take on the most unhip, at the beginning of the video-era.

- Punk killed it all off, and it was a way of looking at the end from the beginning.

- There was a big racist thing going on in Britain at the end of the 70´s, and the film was in part a response to that, with things going on in Britain.

- I´d like to think of it as a punk-rock musical, in a sort of way. (re: the film)

- Fantastic. They hated it. (re: the critical response)

- They rejected it before it came out, because it was so hyped up. (re: the films lackluster box-office)
- Which is always interesting, people rejecting something they haven´t even seen.
- Because it was a musical, and you weren´t supposed to make musicals. (re: why the critics rejected it)

klassikerstatus

ikvall ska jag forsoka paborja resan mot slutet av arbetet med treatmentet till langfilmen. jag ar tillrackligt trott i huvudet for att inte kunna hitta anledningar till att inte skriva det.

PCFEs filmbibliotek ar hisnande. over 200 filmer att titta pa. flertalet av den vasterlandska filmhistoriens storsta klassiker och de storsta regissorerna finns representerade har. som min regilarare har poangterat stora delar av veckan - "expand your film culture". speciellt min filmkultur maste bli bredare. ska forsoka hinna se sa mycket fransk, rysk och italiensk film som mycket nu under hosten. tanken ar att jag vid slutet av min tid har i PRAHA ska ha gatt igenom 75% av skolans filmbibliotek.

hittills har "THE GODFATHER" och "THE GODFATHER II" avverkats. senare ikvall, som en paus i skrivandet, blir det "CASABLANCA".

det finns dock en pataglig risk med att studera filmklassiker efter filmklassiker. att man inte sjalv skapar nagra...

yellow line

PRAHAs tunnelbana fascinerar mig. den 150 meter langa rulltrappan ner till de tva sparen pa den gula linjen kanns som en fard ner i ett undangomt rike. det vankas en film av denna kansla, kan man kanske tanka sig.