hand i hand

... och så plötsligt steg de in i rummet där jag förhöll mig, en och en, någon mer artigare än den förre; satte sig ner, lugnt och försiktigt, och började fråga mig de frågor som jag visste att jag undrade över men som jag inte hade haft tydlighet nog att se själv. mitt tangentbord blev deras spegel och då frågorna blev till svar, blev svaren till motfrågor. nu har vi suttit här i en och en halv dag och gnolat tillsammans, jag och mina karaktärer. det går bitvis vilt till, då deras drömmar och rädslor och innersta begär forsar så okontrollerat. dammen har spruckit och nog är det på det viset att jag är tacksam för att de äntligen funnit sin väg till mig - men i själva verket kan det vara som så att deras tystnad och min envishet har gått hand i hand.

det är vänt att bli viskad till.