i väntan på ett filmunder
fredagen den 26:e maj var STEPHAN LINNÈR, kulturredaktör på KVÄLLSPOSTEN, vänlig nog att publicera en debattartikel jag skrivit angående FILM I SKÅNE. denna publicering sammanföll med årets upplaga av de SKÅNSKA FILMDAGARNA. rubriken på artikeln (som inte sattes av mig, och som kan ge en lite skev bild av att jag endast går och väntar på något som inte händer och heller inte själv gör något åt det, men som ändock kan anses vara en passande rubriksättning) var I VÄNTAN PÅ ETT FILMUNDER. (förhoppningsvis är mitt arbete med IMPROVISATIONSTRILOGIEN ett bevis på att jag försöker förändra i alla fall en liten bit av den skånska filmverkligheten.)
från FILM I SKÅNES håll verkar man mest vilja tiga ihjäl artikeln, eftersom varken de eller en enda filmare, producent, distributör eller någon annan filmpersonlighet ännu har replikerat på den. (för det är nog inte så enkelt som att inga filmare läser kvällsposten. jag vet defacto att texten spridits inom den skånska filmvärlden.) detta verkar dock vara på väg att ändras. idag fick jag ett mail från en oväntad part, som förhoppningsvis kommer skriva något intressant inom det närmaste.
av den anledningen, och av det faktum att flera olika personer frågat efter texten och för att kultursidan på KVP inte publicerar sina texter elektroniskt, så sätter jag upp den nedanför. texten har samma rubriksättning och brödtext som fanns i tidningen.
---------------------------------------------------------------
Kvällsposten Kultur, fredagen den 26 maj 2006
I VÄNTAN PÅ ETT FILMUNDER
I går kväll smygstartade de Skånska Filmdagarna på biograf Panora i Malmö. De pågår till och med i morgon.
Regissören Csaba Bene Perlenberg frågar sig vad Film i Skåne egentligen är till för, kräver en öppen diskussion i ämnet liksom ett forum för denna diskussion.
(FILM/Skånska Filmdagarna/Spegeln, Malmö/Till och med 27 maj)
Som skåning och filmskapare i regionen vill man gärna tro på en framtid här, där man kan verka och skapa. Men som sådan måste man idag ställa sig ett par viktiga frågor om Film i Skåne, Svenska Filminstitutets och Region Skånes regionala filmpool.
I dag existerar det ingen öppen diskussion om Film i Skånes verksamhet och inte heller något forum där filmskapare och tjänstemän kan mötas för att diskutera den. Inte heller finns det några framträdande tecken på några långtgående konstnärliga visioner vad gäller fiktionslångfilmen. Att Film i Skånes filmkonsulenter inte följer de nationella konsulenternas exempel med ett tidsbestämt mandat, riskerar en likriktning av de filmer som får stöd.
Vi måste fråga oss vad skånsk film är. Finns det överhuvudtaget en sådan? Är det filmer som är regisserade och producerade av skånska filmare eller är skånsk film helt enkelt regionalt producerad film? Är Film i Skåne främst till för regionens filmare eller för utomstående producenter? Vill vi förknippa skånsk film med någon slags konstnärlig integritet eller vill Film i Skåne fortsätta att deltaga i produktionen av slätstrukna Wallander-filmer i Ystad?
Film i Skåne är grovt underfinansierad inte minst av Region Skåne som inte verkar ha någon egen vilja med den skånska filmen förutom att locka så många tyska turister som möjligt till Wallander-land. Därför är det märkligt att det verkar vara en statlig och regional verksamhets uppgift att sponsra kommersiella dussinproduktioner. Finns det inte ett moraliskt ansvar att använda de begränsade resurser som finns till att istället stödja projekt med konstnärliga förtecken?
Film i Skåne måste sättas i perspektiv gentemot den övriga svenska filmen. I Sverige talas det idag ofta och gärna om svenska filmers undermåliga kvalitet. Filmare som Richard Hobert och Colin Nutley tillåts göra samma film om och om igen. Men det är inte bara den svenska filmen som har stagnerat - samma sak gäller diskussionen kring den. Alla pekar finger men ingen hittar riktningen.
Vi måste vara konstruktiva och börja definiera roten till slätstrukenheten. Idag råder det en anti-experimentell hållning bland svensk films makthavare. Det tycks finnas ett allvarligt missförstånd att bara för att svenska filmer till stor del finansieras av skattemedel, så måste de vara lättillgängliga. Romantiska komedier, ungdoms- och polisfilmer, alla med en bitter smak av diskbänksrealism, utgör grogrunden för svensk films haveri. Den breda mainstreamvägen är enkelriktad och rak, utan körglädje. Vi måste komma bort från begreppet filmproduktion till förmån för filmskapande. Vi måste tala om verk i stället för filmer och vi måste framförallt börja tala om ett auterskap, som inte kan ha någon plats i ett samhälle som bygger på tankar om kollektiva tendenser. Att vara intellektuell i sitt filmskapande verkar idag vara ett okänt begrepp. Vi måste sluta skildra och börja gestalta. Den svenska filmsfären såväl som Film i Skåne dras med uppenbara kreativa tillkortakommanden.
Om Film i Skåne vill särskilja sig från landets övriga filmpooler, och inte bygga upp Ystad Studios som ännu ett produktionscentra bara för att man vill vara med och konkurrera med Film i Västs Trollhättan-anläggning, så är det bara att axla manteln för att förnya den svenska filmen och skapa ett nytt internationellt filmunder, här i Skåne. Det skulle både Film i Skåne, hela regionen och den svenska filmen vinna på. Vad detta filmunder ska bestå i och vilka former det ska anta är något vi gemensamt måste börja diskutera.
Men då måste det också finnas ett forum för en sådan diskussion. Film i Skåne måste visa regionens filmskapare att man vill lyssna på oss och våra tankar. Att man överhuvudtaget bryr sig om dem. Våga vilja göra mer film som Klaus Härös ”Den bästa av mödrar”. Men framförallt, låta de skånska filmarna göra skånska filmer i Skåne. Låt den revolutionära, skånska snapphanetraditionen vara vägledande!
Csaba Bene Perlenberg
från FILM I SKÅNES håll verkar man mest vilja tiga ihjäl artikeln, eftersom varken de eller en enda filmare, producent, distributör eller någon annan filmpersonlighet ännu har replikerat på den. (för det är nog inte så enkelt som att inga filmare läser kvällsposten. jag vet defacto att texten spridits inom den skånska filmvärlden.) detta verkar dock vara på väg att ändras. idag fick jag ett mail från en oväntad part, som förhoppningsvis kommer skriva något intressant inom det närmaste.
av den anledningen, och av det faktum att flera olika personer frågat efter texten och för att kultursidan på KVP inte publicerar sina texter elektroniskt, så sätter jag upp den nedanför. texten har samma rubriksättning och brödtext som fanns i tidningen.
---------------------------------------------------------------
Kvällsposten Kultur, fredagen den 26 maj 2006
I VÄNTAN PÅ ETT FILMUNDER
I går kväll smygstartade de Skånska Filmdagarna på biograf Panora i Malmö. De pågår till och med i morgon.
Regissören Csaba Bene Perlenberg frågar sig vad Film i Skåne egentligen är till för, kräver en öppen diskussion i ämnet liksom ett forum för denna diskussion.
(FILM/Skånska Filmdagarna/Spegeln, Malmö/Till och med 27 maj)
Som skåning och filmskapare i regionen vill man gärna tro på en framtid här, där man kan verka och skapa. Men som sådan måste man idag ställa sig ett par viktiga frågor om Film i Skåne, Svenska Filminstitutets och Region Skånes regionala filmpool.
I dag existerar det ingen öppen diskussion om Film i Skånes verksamhet och inte heller något forum där filmskapare och tjänstemän kan mötas för att diskutera den. Inte heller finns det några framträdande tecken på några långtgående konstnärliga visioner vad gäller fiktionslångfilmen. Att Film i Skånes filmkonsulenter inte följer de nationella konsulenternas exempel med ett tidsbestämt mandat, riskerar en likriktning av de filmer som får stöd.
Vi måste fråga oss vad skånsk film är. Finns det överhuvudtaget en sådan? Är det filmer som är regisserade och producerade av skånska filmare eller är skånsk film helt enkelt regionalt producerad film? Är Film i Skåne främst till för regionens filmare eller för utomstående producenter? Vill vi förknippa skånsk film med någon slags konstnärlig integritet eller vill Film i Skåne fortsätta att deltaga i produktionen av slätstrukna Wallander-filmer i Ystad?
Film i Skåne är grovt underfinansierad inte minst av Region Skåne som inte verkar ha någon egen vilja med den skånska filmen förutom att locka så många tyska turister som möjligt till Wallander-land. Därför är det märkligt att det verkar vara en statlig och regional verksamhets uppgift att sponsra kommersiella dussinproduktioner. Finns det inte ett moraliskt ansvar att använda de begränsade resurser som finns till att istället stödja projekt med konstnärliga förtecken?
Film i Skåne måste sättas i perspektiv gentemot den övriga svenska filmen. I Sverige talas det idag ofta och gärna om svenska filmers undermåliga kvalitet. Filmare som Richard Hobert och Colin Nutley tillåts göra samma film om och om igen. Men det är inte bara den svenska filmen som har stagnerat - samma sak gäller diskussionen kring den. Alla pekar finger men ingen hittar riktningen.
Vi måste vara konstruktiva och börja definiera roten till slätstrukenheten. Idag råder det en anti-experimentell hållning bland svensk films makthavare. Det tycks finnas ett allvarligt missförstånd att bara för att svenska filmer till stor del finansieras av skattemedel, så måste de vara lättillgängliga. Romantiska komedier, ungdoms- och polisfilmer, alla med en bitter smak av diskbänksrealism, utgör grogrunden för svensk films haveri. Den breda mainstreamvägen är enkelriktad och rak, utan körglädje. Vi måste komma bort från begreppet filmproduktion till förmån för filmskapande. Vi måste tala om verk i stället för filmer och vi måste framförallt börja tala om ett auterskap, som inte kan ha någon plats i ett samhälle som bygger på tankar om kollektiva tendenser. Att vara intellektuell i sitt filmskapande verkar idag vara ett okänt begrepp. Vi måste sluta skildra och börja gestalta. Den svenska filmsfären såväl som Film i Skåne dras med uppenbara kreativa tillkortakommanden.
Om Film i Skåne vill särskilja sig från landets övriga filmpooler, och inte bygga upp Ystad Studios som ännu ett produktionscentra bara för att man vill vara med och konkurrera med Film i Västs Trollhättan-anläggning, så är det bara att axla manteln för att förnya den svenska filmen och skapa ett nytt internationellt filmunder, här i Skåne. Det skulle både Film i Skåne, hela regionen och den svenska filmen vinna på. Vad detta filmunder ska bestå i och vilka former det ska anta är något vi gemensamt måste börja diskutera.
Men då måste det också finnas ett forum för en sådan diskussion. Film i Skåne måste visa regionens filmskapare att man vill lyssna på oss och våra tankar. Att man överhuvudtaget bryr sig om dem. Våga vilja göra mer film som Klaus Härös ”Den bästa av mödrar”. Men framförallt, låta de skånska filmarna göra skånska filmer i Skåne. Låt den revolutionära, skånska snapphanetraditionen vara vägledande!
Csaba Bene Perlenberg
posted by perlenberg at 13:23
<< Home