blixtbackning

flashbacks är den veke manusförfattarens utväg. jag använde det i "ÄNGLAFALL". det blev inget bra. en klyscha av en plattityd. däremot är ett medvetet icke-linjärt berättande en ständig källa till nyskapande inom manusförfattarkonsten ("MEMENTO", "IRREVERSIBLE", "EKO"), och då ska det vara ett aktivt formgrepp med ett tydligt rättfärdigande i karaktären och en passande återanknytning till filmens essens. formgrepp för sin egen skull är ointressant. det är bara när den resonerar med helheten som den väcks till berättigande.