grundmurat

klockan visar 01.27. skelettet är stöpt och nervtrådarna omsorgsfullt tvinnade. kortfilmsmanusets sjunde inkarnation börjar sprattla lite av sig själv nu och ber om förtroende att förverkligas. huden fläks av, lager för lager, replik för replik. självstympning är att förorda. det vanskliga är tämligen hyllningsbart. om inte nu, så alltid förr eller innan.