det allra heligaste

ensam i biosalongen. det finns över 190 andra platser, men jag sitter där jag sitter. det finns en duk framför mig som jag kallar min tanke. fotöljen jag sitter i kallar jag min och stolsryggen jag vilar mina ben över klagar inte. stillheten som sköljer över mig viskar sakta upp mig i insikten om storhet. inte nödvändigtvis filmen, den är rent av sekundär. men bönen vi ber i det heligaste av rum är oftast endast just det. spridda ord i ett utrymme av en manifestation som är det motsatta. det säkraste. det vackraste. utanför följer världen vissa mallar. här, härinuti, finns en annan värld. den som påminner oss om vem vi är och vem vi skulle vilja vara. ensam i biosalongen inser jag att det är andra gången jag upplever det som få andra någonsin kommer få göra. stillheten i vad som är det moderna samhällets altare av vår oskuld. ensam. det finns över 190 andra platser. men jag sitter där jag sitter. bekvämt. tacksam. helig.