föraktets självgodhet

filmen. din, min, vår, någons - den som inte tillhör någon, inte ens cineteknikern, efter sitt färdigställande. den hemsöker sin publik med sin världsbild. den tvingar sig på känslosträngarna som den spelar med rasande fart och bortskämd vårdslöshet. den våldför sig på åskådaren med sin nerv och sin rytm och dess ångande löfte om sanning i perspektivets reflektion. dess ursäkter klingar illa med sitt krav på uppmärksamhet - dess förakt mot sin publik oöverstigligt.