att aldrig döma

antagonistens sorg berör mig. den är välmenad och inte undfallande som positiva människors jämmer ibland kan vara. han konkluderar varsamt vari problematiken ligger, och ber mig varken om pardon eller hänsyn. han avkräver mig inga löften om sitt öde men ber mig vara med honom på hans resa; dess ände, även den. han kommer aldrig vara mindre än sann om sig själv, om jag lovar honom detsamma om mig. han kommer dock inte ställa några frågor, men jag bestämmer mig redan där och då för att berätta om sådant som jag inte vill berätta om. han spelar inga instrument och tar ogärna en ton i sin hals, men såg vartåt vi var på hän och förde mig ifrån sankmarkens återvängsgränd med sin röst som log utan att ha avlossat en enda lögn. .//. han tror på mig. .//. vi samsas väl.