IK3 - lögner, slavar, ballader och anders och harri och ett strå av inspiration

idag var det så dags för det tredje blocket i den internationella programsektionen för kortfilmer, IK3. festivalen har i år visat extra mycket uppskattning gentemot svensk kortfilm genom att programsätta dem/oss i ett enda block. det ger en unik chans för kontrastering och nutidspositionering av den svenska kortfilmen. för mig är det dessutom otroligt hedrande att befinna mig i samma rum med så många starka, fina och internationellt sett väldigt framgångdsrika svenska kortfilmer. att bli kallad deras namne ger mig styrka och energi på ett sätt som förstärks av att vara ifrån SVERIGE.

jävsituationen åsido, så måste jag säga att IK3 är det sammanhängande starkaste blocket jag hittills sett här. vi rivstartar med ÅSA BLANCK och JOHAN PALMGRENs underbart medmänskliga, varma och vackra dokumentärfilmen "ANDERS OCH HARRI", och hade festivalen huserat ett PUBLIKENS PRIS så hade filmen tagit hem det med en landslide. BLANCK och PALMGREN (som med sina dokumentärfilmer etablerat sig som värdiga arvtagare till svenska dokumentärfilmsnestorn STEFAN JARL) visar med att önskvärd tydlighet att less is more (och har vissa gemensamma humoristiska nämnare med norska "BRÖDER"). historien om två mentalt handikappade killar som tillsammans ger sig ut på mycket mer än en dagsutflykt påminner om hur stor en enkel vänskap kan vara.



"SLAVAR" av HANNA HEILBORN och DAVID ARONOWITSCH har många gemensamma beröringspunkter med JONAS ODELLs "LÖGNER". båda filmerna har krönt stora framgångar på den internationella festivalscenen, och det är lätt att förstå varför. de tänjer på gränserna för genrefrågan och lyckas samtidigt etablera sin helt egen subgenre inom dokumentärfilmen såväl som animationen. dessa animerade dokumentärer bygger på ljudinspelningar; den förstnämnda intervjuar före detta barnslavar medan den andra bringar till liv ett par mer eller mindre vanliga människors duster med lögnen som livsfenomén. det är två väldigt starka filmer som med sin fantastiska visualitet visar att kortfilmen är ett fantastisk medium för experiment och nyskapande formgivning.



ALEXANDER ONOFRI´s "BALLADEN OM MARIE NORD OCH HENNES KLIENTER" visades också. det var intressant att höra, i panelintervjun som han, JOHAN PALMGREN och jag själv deltog i efter visningen, hur även han själv tyckte att 28,5-formatet (den svenska novellfilmen) var ett dramaturgiskt problem. jag kan inte göra så mycket mer än att hålla med honom. jag har sedan tidigare skrivit om det här.

blocket avslutades med min egen film "STRÅ". att åter se MATTIAS MALMGREN och IDA GYLLENSTEN på den stora duken kändes väldigt fint, och visningen i sig kändes mycket trevligare än den i GÖTEBORG för ett halvår sedan - antagligen för att mitt ego var alldeles för intrasslat i drömmen om de 902 000 kronorna i STARTSLADDEN-potten som jag aldrig fick och därmed aldrig förlorade...

(i en liten sidonotering kan det även noteras att den svenska dokumentärfilmaren och radiojournalisten RICHARD DINTER är den svenska filmaren som nämnts flest gånger i eftertexter här på den norska kortfilmsfestivalen. han skötte en del av de faktiska intervjuerna som ODELL tagit åt sig en stor del av äran för i filmen "LÖGNER" (och får alltså credit som intervjuare i eftertexterna till den filmen), och nämns också under "tack till" i eftertexterna till min egen film "STRÅ". ibland handlar det mer om människorna som gör grundarbetet och stöttar moraliskt än de som faktiskt knyter ihop säcken. regissörer är inget mer än förvaltare av andra människors hårda arbete.)