regissören CSABA BENE PERLENBERG skriver om | väsenpumpen | the walk | 87 | svensk film | skånsk film | improvisationstrilogin | filmblogg | regi | manusförfattande | filmpoetik .//.
måndag, juni 29, 2009
idag och imorgon
klockan börjar närma sig nio på kvällen här på GOOD WORLD. jag och JOHAN är de enda som är kvar. försöker reda ordning i alla de tusen och åter tusen frågetecken som finns kring min produktion. imorgon är det tisdag, och dagen efter det är det onsdag. och så kommer det att fortsätta i en rasande fart hela vägen fram till fredag i nästa vecka då vi går i inspelning. jag och SOFIE kommer få designa och ro i hamn en inspelning som från början skulle ha haft tio förproduktionsdagar till. men jag vägrar klaga. herre SJÖSTRÖM, jag har ju sagt upp mig från mitt arbete för att kunna göra den här produktionen. vi ska ro den i land. därmed basta.
imorgon är det träff med ett kommunalråd i YSTAD, sedan VFX-möte i MALMÖ kring 12 och sedan tillbaka till YSTAD för DoP-möte vid 15. sedan troligen något slags möte i MALMÖ igen på kvällen, dock osäkert om vad eller varför. det är roligt med möten...
det vikarierande PÅGATÅGET susar förbi pittoreska fält och bedårande gårdar och en grönska som passerar i periferin medan min blick stirrar mot skärmen. jag åker genom ett av de vackraste landskapen på planeten men har inte tid att lägga märke till det. återigen försjunker jag i en annan värld. manuset revideras och klinkas med. min tystnad på bloggen beror på en händelseutveckling med min nästa film som går med rasande fart - min tanke är att börja skriva mer ingående om processen inom kort. inte minst på grund av mitt analkande behov av rensning i tankekanalerna. YSTAD nästa.
åter i MALMÖ. hemma. på något vis. av någon anledning. de senaste dagarnas intryck och möjligheter ska få sjunka in några dagar. bearbetas. värderas. processas. men jisses vad jag längtar tillbaka.
det kändes på något sätt bättre att inte vinna i år heller, jämfört med förra året. antagligen för att jag tycker att det här årets vinnare i den internationella kortfilmssektionen verkligen förtjänade att vinna; det var en av tre filmer som jag hoppades på. förutom "NEXT FLOOR" och "THE GROUND BENEATH" så var det SAM TAYLOR-WOODS "LOVE YOU MORE" (som jag skrev om här) som tog hem spelet. välförtjänt!
för närvarande slussas alla festivaldeltagarna till STRAND HOTELL för avslutningsfesten. själv sitter jag på hotellrummet och skriver på manuset till filmen som ska spelas in om fyra veckor. ingen rast och ro för de som inte vinner. nästa år. ja, då jävlar...
dessutom ett stort grattis till JOHAN PALMGREN och ÅSA BLANCK som vann hedersomnämnande för sin fantastiska film "ANDERS OCH HARRI", som jag skrev om här för någon dag sedan.
sammanfattningsvis, så vill jag bara ge er ett tydligt exempel om varför jag älskar den NORSKA KORTFILMFESTIVALEN I GRIMSTAD: den årliga festivalbåtturen med M/S BIBBEN är en tydlig representant för den unika stämning som världens bästa kortfilmsfestival har:
om fyra timmar hålls prisceremonin för de norska och internationella kortfilmerna samt de norska långfilmsdokumentärerna. då vet vi vilka filmer som kammat hem pokalerna och pengarna. vanligtvis är jag nervös inför sådana tillställningar. och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ville att "STRÅ" skulle vinna ikväll. det vill jag. pengarna skulle sitta fint för att kunna ta mig igenom ytterligare ett par månader av kreativt skapande och ge mig en lugnare monetär situation. men jag tror inte att vi kommer vinna - och det känns faktiskt helt okej. jag är lugn med det. här finns ett par filmer som verkligen imponerat på mig, och jag hoppas att några av dem vinner.
min vistelse här har varit precis så himmelsk som jag ville att den skulle vara. vinden genom löven i träden utanför fönstret här på hotellets tredje våning är en underbar ljudfond. men avstånd ger perspektiv; lugn skapar hunger. trots detta vill jag ogärna åka härifrån.
i förrgår såg jag även dokumentärfilmen "JE VOIX VOIR" ("I WANT TO SEE") av JOANA HADJITHOMAS och K. JOREIGE, från 2006. filmen följer den franska skådespelarikonen CATHERINE DENEUVE och den sympatiska libanesiske skådespelaren RABIH MROUE som tillsammans beger sig ut på en road trip till södra LIBANON ett par månader efter ISRAELS bombardemang av HEZBOLLAH-läger längs med LIBANONS gränstrakter och även BEIRUT. det är DENEUVE som föreslagit resan då hon under ett par dagar besöker den libanesiska huvudstaden för första gången för att vara med på en välgörenhetsgala. denna gemensamma resan mellan två främlingar, som dock delar en yrkesmässig förståelse för varandra, visar sig bli en meditativ och, mitt i det uppenbara infrastrukturella och mänskliga lidande som bombardemanget orsakat, även bitvis humoristisk och charmerande film. långa tagningar ackompanjerade av libanesiska punkikonerna SCRAMBLED EGGS letar sig in under känslospröten på en på samma vis som MICHAEL MANNs sinne för musiksättning alltid lyckas göra. här skapar de dock en suggestiv, house-electronica vars ljudmatta är i stil med MASSIVE ATTACKs mörkaste sidor.
MROUE har en sensibilitet som trollbinder en under varje bildruta samtidigt som det är fascinerande att se DENEUVEs uppenbara rädsla men övertygelse om att det är viktigt för henne att slutgöra resan. hennes återkommande kamp med MROUE om att använda säkerhetsbälte blir till en absurd och fin liten illustration av en västerlännings skygglappar; som om användandet av säkerhetsbälte genom det sönderbombade stadslandskapet och den ödeslagda landsbygden skulle läka några arkitektoniska sår; en desperat trygghetsmarkör.
finast är den avslutande scenen i PARIS, då DENEUVE är åter i sin franska galamiljö och upptäcker MROUE. halvbilderna på deras mötande blick och deras gemensamma reaktioner är poetiska; hennes tacksamhet och klandrande gentemot MROUE av vad han visat henne; hans tacksamhet för möjligheten, men även ursäktande för vad han visat henne. poetry in digital motion.
IK3 - lögner, slavar, ballader och anders och harri och ett strå av inspiration
idag var det så dags för det tredje blocket i den internationella programsektionen för kortfilmer, IK3. festivalen har i år visat extra mycket uppskattning gentemot svensk kortfilm genom att programsätta dem/oss i ett enda block. det ger en unik chans för kontrastering och nutidspositionering av den svenska kortfilmen. för mig är det dessutom otroligt hedrande att befinna mig i samma rum med så många starka, fina och internationellt sett väldigt framgångdsrika svenska kortfilmer. att bli kallad deras namne ger mig styrka och energi på ett sätt som förstärks av att vara ifrån SVERIGE.
jävsituationen åsido, så måste jag säga att IK3 är det sammanhängande starkaste blocket jag hittills sett här. vi rivstartar med ÅSA BLANCK och JOHAN PALMGRENs underbart medmänskliga, varma och vackra dokumentärfilmen "ANDERS OCH HARRI", och hade festivalen huserat ett PUBLIKENS PRIS så hade filmen tagit hem det med en landslide. BLANCK och PALMGREN (som med sina dokumentärfilmer etablerat sig som värdiga arvtagare till svenska dokumentärfilmsnestorn STEFAN JARL) visar med att önskvärd tydlighet att less is more (och har vissa gemensamma humoristiska nämnare med norska "BRÖDER"). historien om två mentalt handikappade killar som tillsammans ger sig ut på mycket mer än en dagsutflykt påminner om hur stor en enkel vänskap kan vara.
"SLAVAR" av HANNA HEILBORN och DAVID ARONOWITSCH har många gemensamma beröringspunkter med JONAS ODELLs "LÖGNER". båda filmerna har krönt stora framgångar på den internationella festivalscenen, och det är lätt att förstå varför. de tänjer på gränserna för genrefrågan och lyckas samtidigt etablera sin helt egen subgenre inom dokumentärfilmen såväl som animationen. dessa animerade dokumentärer bygger på ljudinspelningar; den förstnämnda intervjuar före detta barnslavar medan den andra bringar till liv ett par mer eller mindre vanliga människors duster med lögnen som livsfenomén. det är två väldigt starka filmer som med sin fantastiska visualitet visar att kortfilmen är ett fantastisk medium för experiment och nyskapande formgivning.
ALEXANDER ONOFRI´s "BALLADEN OM MARIE NORD OCH HENNES KLIENTER" visades också. det var intressant att höra, i panelintervjun som han, JOHAN PALMGREN och jag själv deltog i efter visningen, hur även han själv tyckte att 28,5-formatet (den svenska novellfilmen) var ett dramaturgiskt problem. jag kan inte göra så mycket mer än att hålla med honom. jag har sedan tidigare skrivit om det här.
blocket avslutades med min egen film "STRÅ". att åter se MATTIAS MALMGREN och IDA GYLLENSTEN på den stora duken kändes väldigt fint, och visningen i sig kändes mycket trevligare än den i GÖTEBORG för ett halvår sedan - antagligen för att mitt ego var alldeles för intrasslat i drömmen om de 902 000 kronorna i STARTSLADDEN-potten som jag aldrig fick och därmed aldrig förlorade...
(i en liten sidonotering kan det även noteras att den svenska dokumentärfilmaren och radiojournalisten RICHARD DINTER är den svenska filmaren som nämnts flest gånger i eftertexter här på den norska kortfilmsfestivalen. han skötte en del av de faktiska intervjuerna som ODELL tagit åt sig en stor del av äran för i filmen "LÖGNER" (och får alltså credit som intervjuare i eftertexterna till den filmen), och nämns också under "tack till" i eftertexterna till min egen film "STRÅ". ibland handlar det mer om människorna som gör grundarbetet och stöttar moraliskt än de som faktiskt knyter ihop säcken. regissörer är inget mer än förvaltare av andra människors hårda arbete.)
medan jag återhämtar mig lite på hotellrummet och sköter mailkorrespondens och klinkar lite på kortfilmsmanuset och sköter om bloggen, så strötittar jag lite på "THE MOTHMAN" med RICHARD GERE som visas på en norsk TV-kanal. jag har fortfarande inte sett filmen i sin helhet en enda gång, men har sett hela filmen minst tre gånger om vid det här laget, och jag blir lika illa till mods varje gång. filmen har en stämning och ett förebådande som jag har svårt att värja mig mot. ståtliga GERE och formidabla LAURA LINNEY förhöjer den övernaturliga historian till stämingspoesi av den mest skräckinjagande varianten. samtidigt har jag svårt att sluta titta...
IK2 - hernandez & taylor-woods makes lasting impressions
IK2 (igår) visade sig bli en blandad upplevelse. första halvan imponerade och övertygade mest. RENE HERNANDEZ "THE GROUND BENEATH" (AUSTRALIEN, 2008, 20min) var som taget från en långfilm. cinematografin och skådespeleriet var top notch. inte minst unga skådespelaren RAHEL ABDULRAHMAN stal samtliga scener han var med i, som den utvecklingsstörde grannpojken som kastar sten som ömhetsbetygelse. huvudrollsinnehavaren TOM GREEN (bilden) är dessutom en leading man in the making.
SAM TAYLOR-WOODs erotiska musikdrama "LOVE YOU MORE" (London anno 1978) uppvisade en ömhet och delikat berättarteknik som borrar ner sig djupt i känslokanalerna. filmen har dessutom en sexscen som balanserar på gränsen mellan "too much" och "all too well", men som med millimeter tillgodo lyckas rädda sig. även här imponerar unga skådespelare, och ANDREA RISEBOROUGH är en allt igenom genomlysande talang. FIRST SHOWING NET har en bra artikel om filmen som kan läsas här.
de övriga filmerna var mer av det icke-narrativa slaget. 19-minuter långa (med betoning på långa) "AH, LIBERTY" var aningen för långsam efter två sådana kraftverk till filmer medan 5minuter "IN TRANSIT" var ett stämningsfullt tidsdokument från AFGHANISTAN. näst sista filmen "MY RABBIT HOPPY" visade sig dock väcka hela publiken till liv med sin absurda hemmavideoestetik och med en handling som är totalt bananas. but oh how I love it! avslutande "TIERRA Y PAN" var så även den en lågmäld, introspektiv, poetisk tillståndsfilm.
visningen av "STRÅ" för någon timme sedan gick väldigt, väldigt bra. jag kunde inte sitta still, så jag stod längst uppe och vankade av och an bakom raderna, under projektorstrålen. .//. efteråt var det Q&A på torget utanför, och det materialet kommer upp på nätet inom kort. .//. jag ligger lite efter med mina uppdateringar; både IK2 och IK3 samt ID6 kommer upp senare ikväll. .//. men nu; båttur med S/S BIBBEN om en halvtimme.
while in NORWAY, I´m reached by the news that my fellow directing colleague FREDRIK GERTTEN (we both work and live in MALMÖ, SWEDEN) and his upcoming documentary feature film "BANANAS*", chronicling the international conglomerate DOLE, has been pulled from the competition slate at the LOS ANGELES INTERNATIONAL FILM FESTIVAL, where the film will have its world premiere. this is due to DOLEs threats with legal actions against the festival. however, the festival will still show the film, and will also organize a panel discussion about the contents of the film after the screening.
in a column today in southern SWEDENs biggest morning newspaper, SYDSVENSKA DAGBLADE, journalist PATRIK SVENSSON writes that different bloggers, reporters and other people who have written about DOLE and also about "BANANAS*", have received threatening letters from a PR-consultant firm.
to clarify my position on this, I hereby state my mail adress:
CSABA BENE PERLENBERG (2nd floor) ÖSTERGATAN 65 261 34 LANDSKRONA, SWEDEN
norskt, ryskt, danskt, amerikanskt - och så dolphskt
eftersom det är filmfestival så kunde jag givetvis inte motstå frestelsen att köpa 10 begagnade norska hyrfilmer för 250 (norska) kronor från den lokala videobutiken (de facto vid foten av trappan till festivalen). och eftersom jag ville passa på att finna lite filmtitlar som man inte vanligtvis hittar i sin svenska filmbutik så blev det en salig blandning av en övervägande nordisk smaksättning: följande titlar har nu införlivats i min filmsamling, utan någon speciell inbördes ordning: "IZGNANIE" av ANDREY ZVYAGINTSEV och med MARIA BONNEVIE i en av huvudrollerna (Ryssland, 2007), "DE GALES HUS" av EVA ISAKSEN (Norge, 2008), "KANDIDATEN" av (Danmark, 2008), "MOLSTRÖM" av MICHAEL J. BIRD (en BBC/NRK-samproduktion från 1985), "CHARLIE WILSON`S WAR" av MIKE NICHOLS (USA, 2007) (kanske inte den mest ovanliga filmen att hitta i en svensk filmbutik, men jag är svag för AARON SORKIN´s magistiska ordsskapande), "5 LÖGNER" av LARS DANIEL KRUTZKOFF JACOBSEN (Norge, 2007), "GIGANTEN" av ERIK BYE (Norge, 2005), "KONGEBALEN" av NIKOLAJ ARCEL (Danmark, 2004), "REPRISE" av JOACHIM TRIER (Norge, 2006). slutligen kunde jag inte motstå "THE MISSIONARY MAN" (USA, 2007) skriven, producerad och regisserad av vår egen storhet DOLPH LUNDGREN, som även givetvis har huvudrollen. man skojar alldeles för mycket med DOLPH, men han är troligtvis den mest välbetalde svenska skådespelaren någonsin, inklusive STELLAN SKARSGÅRD. DOLPH skrattar hela vägen till banken, bitches.
för en stund sedan var det premiär för det internationella kortfilmsprogrammet, "IK1". där fanns en hel del smärre mästerverk. passet rivstarade med musikvideon "STRESS" av ROMAIN GAVRAS, en stenhård, ûbervåldsam och vacker film om ett ungdomsgäng som lämnar ett spår av ödeläggelse bakom sig. en film med djupare budskap än enbart en estetisk, hårtslående perfektion. hela filmen kan även ses på YOUTUBE:
nästa film var tyska "FULL EMPLOYMENT", en fullständigt lysande B-films hyllning med starka politiska undertoner. det udda med högst älskvärda regissörsparet THOMAS OBERLIES, MATTHIAS VOGEL bragde skratt i CATALINA-salen då de på frågan "hur lyckades ni göra de makalösa specialeffekterna?" svarade: "it was not very difficult. we wrote it on the page, and then some other people had to make it". blodet flödar, hagelgevären glänser och zombiesarna slaktar allt i sin väg i denna underbara genrehyllning och samhällssatiren.
den nutida politiska kommentaren fick sig ännu en representation i isländska "NAGLINN" ("THE NAIL") av BENEDIKT ERLINGSSON, om en olycka som visar sig få storpolitiska konsekvenser även på det lilla planet. själva olyckan fick halva publiken att skrika ut av smärta och chock samtidigt som det var svårt att hålla sig för skratt. det krävs en stor dramaturgisk spetskompetens för att lyckas balansera på en sådan tunn linje, och ERLINGSSON gör det väl.
min personliga favorit, och en film som jag har svårt att se att den inte förtjänar att vinna den internationella sektionen (med viss reservation för de övriga fyra passen som jag alltså ännu inte sett...) är DENIS VILLENEUVE´s häpnadsväckande "NEXT FLOOR". cinematografien, compositingen, regin, manuset, skådespelarna, den fantastiska dekoren och ljussättningen och rekvisita-tyngden gör det till en film som i all sin makabra existens gör att man har svårt för att inte dyrka det som det korta mästerverk det är.
se en kort trailer för "NEXT FLOOR" här:
en intervju på YOUTUBE ger oss en fin bild av DENIS VILLENEUVE:
JAVIER LOURENCO och MARTIN JALFEN gör med sin "THE BLINDNESS OF THE WOODS" en humoristisk och bitvis fin film, vars tyngpunkt dock ligger på det stilistiska och inte nämnvärt på det berättande planet. men det gör de å andra sidan förbannat bra.
i sammanhanget är det värt att nämna att både "NEXT FLOOR" och "FULL EMPLOYMENT" var tydliga genrefilmer som var stöttade av både regionala och nationella filmfonder. det finns dock tydliga tecken på att det är på väg att bli lättare (eller överhuvudtaget ens möjligt) att få stöd till genrebaserade svenska kortfilmsproduktioner.
"IK1" var ett bra pass och imponerar nästan lika mycket det "NK1". kvaliteten är mördande hög, right out of the bat. kortfilmen visar gång på gång att det är den mest pulserande och relevanta filmformen.
jag är fortfarande lite tagen från gårdagens dokumentärfilmsorgie. både "THE ENGLISH SURGEON" och "DROTTNINGEN OCH JAG" har lämnat spår hos mig; de personliga referenspunkterna gräver sig djupare och djupare och jag blir allt mer och mer sugen på att göra dokumentärfilmen som jag burit inom mig i flera år nu men inte haft modet att göra.
ID2-ID5; the english surgeon, the queen and I; the sari soldiers and war and love in kabul
att se tre fyra dokumentärlångfilmen på en och samma dag kan vara en väldigt känslomässig affär. och det är det också. jag skulle ha sett en femte senare ikväll också, om det inte hade varit för att vist nog sa ja till ett socielt engagemang. dagen började dock med ett APPLE-seminarium om färgkorrigeringsprogrammet COLOR. nog sagt. först ut blev "WAR AND LOVE IN KABUL", av tyska regissören HELGA REIDEMEISTER. en film som jag inte vill skriva så mycket om med tanke på att filmen enbart tillåts visas i begränsad omfattning av rädsla för repressalier mot de deltagande. dock, detta: en stark film om det vansinniga i klan- och hederstänkande. andra filmen blev NAHID PERSSON SARVESTANI´s omåttligt ståtliga och berörande film "DROTTNINGEN OCH JAG", troligtvis en av de mest internationellt betydande svenska dokumentärfilmerna som någonsin gjorts. "DROTTNINGEN OCH JAG" visar sig vara ett charmerande, känslomässigt personporträtt av en drottning utan kungadöme, men inte utan folk.
vidare blev det "THE SARI SOLDIERS", en fascinerande men bitvis alltför långsam film om sex nepalesiska kvinnors olika perspektiv om de senaste årens enorma politiska och kulturella förändringar i det före detta kungadömet. det viktiga och känslomässiga slutet räddade dock filmen för mig. den fjärde och sista filmen visade sig vara en av de två bästa för dagen (PERSSON SARVESTANI ansvarar för den andra); eminenta GEOFFREY SMITH´s fullständigt underbara "THE ENGLISH SURGEON", om den brittiske neurokirurgen HENRY MARSH som spenderat de senaste femton åren med att göra regelbundna resor till UKRAINA för att med sin expertis försöka göra skillnad i ett sjukvårdssystem som opererar (bildligt talat) under fruktansvärda omständigheter. hans avslutande kommentar om hans grundläggande syn på det mänskliga tillståndet gav mig gåshud.
att sedan NICK CAVE och WARREN ELLIS gjort filmmusiken, var desto bättre. deras himmelskt finstämda musikerande till "THE ASSASSINATION OF JESSE JAMES BY THE COWARD HENRY FORD" har stora likheter med musiken till SMITH´s dokumentär.
årets festivalkatalog är den snyggaste filmfestivalkatalogen jag någonsin sett. möjligen för att den är så lättnavigerad och tydlig. den bästa grafikern är den som också vågar hålla tillbaka sina genetiska tendenser för visuella våldtäkter. kolla på den här.
öppningspasset igårkväll lämnade mig någorlunda chockad. den oerhört höga nivån på de norska kortfilmer som visades gjorde mig med ens både passionerad och rädd: av de sju kortfilmer som tävlade om SVERIGEs största kortfilmpris i januari (STARTSLADDEN), så var det måhända två stycken som ens kunde mäta sig med de här filmerna. organisationsmässigt har passet också startat en tanke hos mig; SVERIGE skulle må bra av en egen nationell kortfilmsfestival. det är ingen naturlag att STOCKHOLM och GÖTEBORG ska införliva den nationella kortfilmsscenen i sina egna festivaler. en tanke väl värd att underhålla.
det startade hur som hafer humoristiskt med ANDRÈ CHOCRON och hans 1min långa "BARS & TONES" och fortsatte i rasande estetisk fart med "BAK LUKKEDE DÖRER" ("IN CHAMBERS") av ALEKSANDER LEINES NORDAAS, vars reklamfilmsbakgrund tydligt syns i hans orädda hantering av stilistik. hans fotograf PETTER HOLMERN imponerar också. den dystopiska känslan; den långfilmsliknande auran; mycket, mycket bra. en annan film som imponerade djupt med en slutbild som skulle gjort INGMAR BERGMAN djupt berörd var "DAREK" av JONAS MATZOW GULBRANDSEN. med små, små medel lyckas han förebåda en klassisk etisk problematik med en son som inte är önskad, men som i slutet av kvällen är det enda hans far kommer att ha kvar. "BRÖDRE" ("BROTHERS") av LARS JOAKIM RINGOM och SINDRE HOVDEN är en sanslöst underhållande dokumentär om två brödrer, TEODOR och HERMAN, 7 respektive 12 år, och deras förkärlek för våldsamma kärleksyttringar. lysande i all sin enkelhet. "BRUKERSTÖTTE" ("CUSTOMER SUPPORT") av ANDRÈ ÖVERDAL (även han med en reklamfilmsbakgrund) fick både mig och PETER L. att brista ut i okontrollerad skratthysteri. avslutningsvis i "NORSK KORTFILM 1" var "LILLE RÖDE HETTE" ("LITTLE RED HOODIE"), en modernisering av den klassiska LILLA RÖDLUVAN-historien. regissören JÖRN UTKILEN (som i festivalprogrammet beskriver sig själv som "a Norwegian who lives in a house in Scotland", bara det lysande) gör en film som andas långfilm rakt igenom. bilderna, karaktäriseringarna - allt. filmen är dessutom en CHANNEL4-produktion, vilket inspirerar.
väl framme i GRIMSTAD och den NORSKA INTERNATIONELLA KORTFILMSFESTIVALEN, och min festivalvistelse kunde inte ha börjat bättre. festivalledningen var underbara nog att se till att jag blev upphämtad i KRISTIANSAND av PETER L, som jag bekantade mig med förra sommaren då jag tävlade med "87" här. det är service. i år tävlar jag med "STRÅ", som visas först nu på lördag. fram till dess är det norsk och internationell kortfilm som gäller, seminarier samt norsk dokumentärfilm. .//. hotellincheckning just avklarad; programhäftet (som är mer av en tegelsten än ett häfte) under armen, och den mest fantastiska norska kuststaden att förkovra mig i; den 32:a NORSKA KORTFILMSFESTIVALEN har precis börjat.
Swedish film director, producer and screenwriter. His two films "The Walk" and "87" has an array of festival prizes and special mentions, and he has a total of about 20 film productions under his belt. Can be reached at csaba@antonbenefilm.se or +46763467667.
