261

jag är ingen överdrivet disciplinerad författare. jag drabbas av mer eller mindre inbillade skrivarblockeringar oftare än vad jag faktiskt får något skrivande gjort. ekonomi, relationer, färgen på himlen för dagen, är alla bra ursäkter för att inte kunna koncentrera sig. vissa dagar är de mer giltiga än andra. jag inbillar mig gärna att jag måste vänta på "den stora inspirationen" än att faktiskt utföra ett systematiskt hantverk. risken blir påtaglig att man mystifierar en arbetsprocess som måste fungera i ett utökat sammanhang, än att man faktiskt gör någon slags vettig nytta.

hur som hafer, vissa dagar är mer kreativa än andra. det kommer man nog aldrig ifrån. för mig har de senaste två dagarna varit oerhört givande. jag har lämnat en mellandagskoma bakom mig som har varit både nödvändig och, trots mina interna protester, ganska så välkommen. och jag har bytat ut mitt skrivbord på DUNKERS mot caféet tvåsexett i LANDSKRONA, en av de få platserna i staden som får en att känna sig som om man inte var i denna lilla stad. hemstäder är mysiga, men i rätt dos.

nu känns det som om skrivandet går på i en rätt så bra riktning. framtiden är full av tillförsikt, trots allt.

22 nya filmer

"TRILOGI - TÅRARNAS ÄNG" av THEO ANGELOPOULOS. "STILLA LIV" av JIA ZHANG KE. "HARSH TIMES" av DAVID AYER. "RESCUE DAWN" av WERNER HERZOG. "MANNEN UTAN ÖDE" av LAJOS KOLTAI. "THE PAINTED VEIL" av JOHN CURRAN. "SMÅ RÖDA BLOMMOR" av ZHANG YUAN. "RIVER QUEEN" av VINCENT WARD. "PRINCESS" av ANDERS MORGENTHALER. "KVALSTER" av LISA OHLIN. "FLANDERN" av BRUNO DUMONT. "LA VIE EN ROSE" av OLIVER DAHAN. "GHOYA´S GHOSTS" av MILOS FORMAN. "THE GOOD GERMAN" av STEVEN SODERBERGH. "SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG" av DANIEL FRIDELL. "INGA TÅRAR" av HÅKAN BJERKING. "CIA BELLA" av MANI MASERRAT-AGAH. "ETT ÖGA RÖTT" av DANIEL WALLENTIN. "PARFYMEN" av TOM TYKWER. "FAST FOOD NATION" av RICHARD LINKLATER. "NUNNAN" av MAYD NYCANDER.

inhandlingsresultatet av ett 10min-besök på HEMMAKVÄLL i LANDSKRONA. de kommer omskrivas, film för film, så snart vi hinner ta oss igenom dem.

the wonder of christmas arrives just in time to really matter

fortynine minutes into the twelfth month's twentyfourth day, and Christmas arrives early. the basic structure to round of my second act presents itself to me in the form of an epiphany as I, rather mesmerized, slowly return from the magic that is DAVID CRONENBERG, and VIGGO MORTENSEN'S Oscar-worthy portrayal of a Russian mobster in "EASTERN PROMISES". the answer to my questions has somewhat eluded me in the last couple of days, burdening me with the intricacies of my narrative. there´s still a couple of kinks to work out, for sure. but for now... why waist more wrapping paper than what´s necessary? sometimes things are just... THERE. in plain sight. dare to have a look-se...

the last shot

efter två dagars umgänge i LONDON med fantastiskt europeiskt filmfolk var det något av en synkronicitetseffekt att jag kring midnatt i mitt hotellrum lyckades med konststycket att hitta filmen "THE LAST SHOT" på BBC FOUR medan jag strö-lekte med fjärrkontrollen. risken finns att det är med denna film som med den högst briljanta TV-serien "STUDIO 60 ON THE SUNSET STRIP" - inside-gagsen går den oinvigde (icke-participerande i nöjes- och filmindustrin) förbi. för även om det är en parantes-film och en lågbudget, svart komedi i allra högsta grad, så är det så tydligt att alla involverade are having the time of their life. det var länge sedan jag såg ALEC BALDWIN vara så bra, och det var länge sedan (nej, kom igen - första gången NÅGONSIN) som MATTHEW BRODERICK varit bra överhuvudtaget.

bara följande repliker borde visa på filmens allmänna briljans:

"The Federal Bureau of Investigations are prepared to offer you a three-picture deal."

"Oh, no, I´m not going to make a movie, I´m just going to produce it".

PURE, fucking GOLD.

finner denna några veckor gamla anteckning på mitt skrivbord och bestämmer mig för att dela med mig av den:

sitter på tåget mellan MALMÖ och LANDSKRONA. hela kupén är upplyst och vi beter oss som en ljuspil genom den mörka, sena skånska kvällen som är packeterad i en forcerande tub av hårdplast. låter musiken till en kommande musikvideoinspelning flöda genom hörlurarna och söker inspiration, när jag möter den någonstans mellan KÄVLINGE och DÖSJEBRO. vet ej om den väntat på mig eller om jag jagat ifatt den. men plötsligt börjar bilderna vandra längs med mittgången upp och ner. jag blundar och försöker undvika deras färger när de raspar mina kinder där de skrikande av glädje och tjutande med optimism åmar sig nära mitt ego.

tupac

hotellrum i centrala BORÅS. sorterar i tankar och infall och ser bristerna i min struktur och dramatiska utveckling. då jag börjar från scratch frigör jag mig också från tidigare villfarelser som inte byggde på något annat än en intern logik. just nu finns det så mycket utrymme i berättelsen att jag på allvar funderar på att vända på begreppen och överge 3-aktsstrukturen och bege mig mot en 5-aktsstruktur.

i hörlurarna befinner sig ljudet från DISC 1 från den 3-disc långa "2Pac The 10th Anniversary Collection - The Sex, The Soul & The Street" som impulsinköptes tidigare idag. TUPAC SHAKUR är en av min tids största poeter, och angelägen på ett helt annat sätt än de flesta poeter eftersom han såg till att hans röst blev till en samtida angelägenhet.

musik

jag börjar känna mig längtansfull efter musik igen. det var länge sedan jag kände en sådan passion för en bra singer-songwriter, vemhelst det än må vara. det är ett tecken om något på att skrivarglöden etsar sig fast hårdare och vänare. just nu, ANNA TERNHEIMs makalösa dubbelalbum "SEPARATION ROAD", NAKED VERSIONS: "YOU MEAN NOTHING TO ME". så elakt att det blir välmenande i all sin ärlighet.

yellow line

PRAHAs tunnelbana fascinerar mig. den 150 meter langa rulltrappan ner till de tva sparen pa den gula linjen kanns som en fard ner i ett undangomt rike. det vankas en film av denna kansla, kan man kanske tanka sig.