regi-utbyte

det finns de som säger att det bästa sättet att lära sig hur man gör film är att se på så mycket film som möjligt. detta är felaktigt. att se film är nog det bästa sättet för att lära sig hur en film fungerar och varför man som publik förstår den. men filmproduktion lär man sig bara på ett set. on location. det är sällan regissörer har en möjlighet att på nära håll studera regins utövning. på ett teoretiskt plan kan man givetvis läsa hyllmeter efter meterhylla och gå på filmskola, men det är egentligen bara på ett riktigt set, där tiden är knapp och energin har ett bäst-före datum, som man får möjlighet att studera en regissörs beteende och tillkortakommanden.

och som regissör borde vi vara mer generösa med att bjuda in varandra på varandras locations för att ge varandra en pedagogisk möjlighet till perspektiv. det största hindret mot detta är givetvis regissörernas egna egon - samma drag som i andra sammanhang fungerar som personliga tillgångar. men det finns något primalt med att vakta sin hönsgård. ett hot mot den egna auktoriteten, och allt det där. men det måste finnas ett sätt att få ett regi-utbyte att fungera utan att filmens regissör ska känna sig ifrågasatt. svaret återfinns i det grundläggande faktumet att det inte handlar om ifrågasättande av det aktuella projektets regissör, utom om ifrågasättande av den egna förmågan i form av den gästande regissören. genom bevittnandet av andras utövning av ens egen proffession finns stoff till perspektiv, tack vare förtydlingarna av den andres beteende. vi borde vara mer generösa med våra erfarenheter.